72. Evans Styles

Detta har hänt:

Det mest rörande med hela kvällen måste vara när det gamla One Direction samlades och körde tre sista låtar för de som är med på bjudningen. De tar ut scenen och bjuder på en liten egensnickrad konsert. Inga lampor, bara dem i den dunkla ljuset. Först kör de en mashup på Gotta Be You och What Makes You Beautiful, mixen låter roligt men den funkar ihop trots allt. Sist av allt kör de Still The One, en låt jag kan känna igen vartenda ord på. Allting passar in på det jag och Harry gått igenom, det bara stämmer. Baby I’m back in your door, you looking at me unsure, you’re all I think about baby, allt är rätt in på minsta detalj.


Jag trummar med pennan mot blockets övre del. Det smattrande ljudet låser in mig i mitt rum och jag ser ut genom det lilla fönstret ovanför min säng. Det är mörkt ute och allt jag ser är natthimmel, klockan på väggen visar 02:18. Egentligen borde jag inte vara vaken såhär sent, men den inlämnade uppgiften jag fick i slutet av höstterminen har hängt med mig hela vårterminen och ursäkterna till läraren har varit oändliga. I sopkorgen vid sidan av sängen ligger flera av mina senaste verk. Anledningen till att jag använder papper och penna är simpel; jag vill att uppgiften ska vara personlig. Om min egen skakiga handstil skriver det känns det plötsligt mer personligt än om det skulle vara på en dator, men det kan ju vem som helst räkna ut. Uppgiften handlar i alla fall om att skriva en uppsats om sig själv. Det kanske låter simpelt, men det är bevisat att den svåraste saken att beskriva är sig själv. Och så ger läraren oss uppgiften att göra det trotts allt, men det är väll meningen att vi ska få ut någon slags självinsikt utav det. Johannes arbete hade varit fantastiskt, han hade diktat upp lite allt möjligt som hade med honom att göra. Men en röd tråd av förändring drogs genom varje ord, han skrev om förändringen från att gå från blyg till utåtriktad. Att han tagit tag i det berörde mig, att han verkligen kunde se sig själv som en ny person. För det är han verkligen, man känner knappt igen honom. Den gråa mössan har åkt av föralltid och han klarar att använda en piké lite då och då. Han är perfekt.

 

Än en gång slänger jag början i soptunnan och slår näven i bordet. Jag kommer aldrig få ihop något läsbart för läraren, än mindre något jag skulle tordas att läsa upp inför hela klassen. Minuterna tickar och när jag än en gång håller på att slänga ett arbete i soporna så bestämmer jag mig för att det får duga och jag måste behålla det som det är. En timme senare sitter jag med en färdigskriven A4 om mig själv. Den kanske inte är den bästa som någon skulle kunna skriva, inte på långa vägar lika bra som Johannes, men den skulle i alla fall få mig upp i det E i engleska jag behöver.

 

(Haylees lärare)

Haylee Darcey Evans, det är mitt namn och det har jag haft hela livet. Jag är kanske inte så normal som alla tror, för jag är jag och helst skulle jag vilja vara någon annan. Vem drömmer inte om att vara någon annan. Jag menar, alla har väll åtminstone drömt om det någon gång. När jag var liten hade jag ingen pappa, det var min morfar som agerade pappa när min mamma var ute och söp. För när min mamma var väldigt ung blev hon gravid med mig, men hennes tonårsliv hamnade oftast före mig. Ingen har ifrågasatt vem min pappa är, jag är alltför lik min mamma. Hon har brunt hår och smalt ansikte, precis som jag. Ingen tänkte på hennes raka och mitt lockiga hår, mina gröna ögon och hennes grå. Vi var för lika till både det yttre och inre för att någon skulle bry sig.

 

 

Enda sedan jag lärde mig förstå saker så har jag undrat var min pappa är, för mannen som mamma kallar pappa kan inte vara min pappa. Hans hår var för gråsprängt och rynkorna för många, nej han kunde inte vara min pappa. När jag frågade om det så svarade mamma mestadels att han dött i en bilkrasch, men det kunde jag inte gå på. Kvinnor gråter när deras kärlek dör, så är det bara, det är den mänskliga lagen i princip. Jag skulle gråta om Johannes försvann. Så eftersom hon bara ljög för mig antog jag att min far bara var ett dumt fylleligg.

 

 

Frustrationen satt i det faktum att jag vissa kvällar hörde henne plocka med något i sitt rum. Samma sak år in och år ut. Det var bara någon gång ibland, men jag hörde prasslet av papper och dunsen av en låda som ställs ner på en mjuk säng. Ljuden fick mig att planera in den perfekta stöten för att få tag i sakerna, och det fick jag också. Det som fanns i den låda jag hittade kom att förändra mitt liv. Jag vet inte om det förändrades positivt för andra än mig själv, men jag tror det. Saken jag hittade var något extraordinärt och jag kan inte förstå varför hon gömt i alla år.

   Från att jag har gått i mitt gamla, gråa och tomma jag så blev jag som en ny människa. Jag blev mer utåtriktad och vågad, ett leende syns oftare på mina läppar nu och jag har mindre fritid över. Men jag tycker att varje minut är värd det, för mamma är lycklig nu. Jag är lycklig och det jag hittade i lådan är lycklig.

 

 

Många tror att det är en dröm, och för mig är det så. Han är mer än en dröm, mer än en skatt och mer än något du kan förstå. Han är något att älska, och att ogilla. I sexton år levde jag utan honom, men nu är han här hos mig. Och han är inte den person som alla tror han är, den som han kanske borde vara. Hans karriär betyder inget för mig, vilken adelstitel han än skulle kunna tänka sig få kommer han aldrig vara mer än en sak för mig.

 

 

Harry Styles är bara ett ord för mig.

Pappa.

 

 

Och mitt namn är inte Haylee Darcey Evans, inte längre i alla fall. Trevligt att råkas, jag heter Haylee Darcey E. Styles. 
 
Ett litet leende letar sig in på mina läppar. Haylee verkar äntligen ha funnit sig själv. Roat drag jag fram min röda penna och hennes mapp för att markera ut betyget i hennes kalender. Alla regler förbjuder mig att sätta högsta betyg, men ett lysande B kommer i alla fall stå i hennes slutbetyg. 
Nu kommer den lilla chocken, detta var näst sista kapitlet! (sen kommer jag även skriva en prolog). Men det är nu ni har chansen att verkligen fråga om det är någonting, jag älskar ju att svara på era frågor! 
 
Tack för alla fantastiska kommentarer! Gosh, jag kommer verkligen sakna det här :/
 
Kommentera frågor!! Vad som helst!
 
Dagens: 
 

Kommentarer
Postat av: Vendela

Åh nej, är den slut så snart?! D': Oh well, slår vad om att ditt nya verk är minst lika fantastiskt!<3 Grymt kapitel! Och himla kul att man fick läsa från Haylees lärares perspektiv också! :)

Svar: Ja, tyvärr är det slut snart. Men det kommer nya saker i sinom tid :)
fribblewithfiveboys.blogg.se

2013-04-09 @ 21:55:11 / URL: http://directionery.blogg.se
Postat av: Stina

Åh vad roligt att läsa från något nytt perspektiv! Och texten som Haylee skrev om sig själv var verkligen bra! Särskilt slutet då hon skrev att hon nu hette Haylee Darcey E. Styles :)

2013-04-09 @ 22:23:09
Postat av: Fanny

Meraaaa

2013-04-09 @ 22:30:45
Postat av: hanin

HEART ATTACK! näst sista.. kommer bli tomt utan den här fanfic-en :(

2013-04-10 @ 12:20:04
Postat av: Maja

Gosh!
Jag kan inte vänta mig något annat än ett spektakulärt slut. Inte när det är du som är författare.
Du skriver så otroligt bra och jag är mållös.
Kvinna,du är fantastisk.
Fortsätt med det du gör och sluta aldrig.
Jag längtar redan efter dina böcker. ;)

Svar: Tack så jättemycket, Maja! Jag vet inte vad jag ska säga, bara tack :')
fribblewithfiveboys.blogg.se

2013-04-10 @ 16:14:25
Postat av: El

Du måste skriva om Lena och lilla Opal i epilogen..! ;)

GOOD. BETTER. BEST.
Vill ha mer, men vill samtidigt inte att denna grymma fanfic ska ta slut, *dilemma*

Svar: Det kommer bli en liten notis om dem bara så att man får koll på var i sina liv de befinner sig, men mer kommer det tyvärr inte bli om dem :)
fribblewithfiveboys.blogg.se

2013-04-10 @ 17:18:12 / URL: http://fanficsbymeaboutonedirection.blogg.se
Postat av: Louise

Såååå bra!

2013-04-10 @ 19:43:36
Postat av: Anna

herregud!! tårarna började rinna när jag läste inlämningen, åh!!!!!

love it! kommer sakna denna!! men jag vet att nästa kommer vara grym ;)

2013-04-10 @ 19:49:07
Postat av: K

DU FÅR INTE SLUTA!!! DDDD':

2013-04-10 @ 22:11:25
Postat av: Alva

Åh herre så bra!! :D meeera :D

2013-04-10 @ 22:36:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Lite informationstext här..