Detta har hänt:

”He would be like your father. On paper.” Det hon säger har förvånat mig lite, vill de att han ska bli min pappa? Det är otroligt, jag borde skrika och springa längst planets mittgång. Istället sitter jag kvar som den ko jag är och försöker smälta nyheten. Jag ska få en pappa. Det är otroligt. Jag nickar ivrigt mot mamma.

”I would love to.” är allt jag kan få fram. 

Allt är som planerat. Jag skulle inte kunna spegla mig i golvet, så rent är det. Det glittrar omkring mig när jag sitter i strålkastaren, och de andra fyra sitter bakom mig i mörkret. Vem som helst skulle klaga på att det är en överdrivet typisk uppdelning. Harry Styles och de andra, så har det alltid varit. Jag vill inte att det ska vara så, men det har liksom aldrig varit något att göra åt. Men nu har killarna kommit med idéen, och jag har tyckt att den är för bra för att gå till spillo. Ibland tror jag de vill detta mer än mig. Strålkastaren slocknar och under några sekunder tror jag att världen ska försvinna i det kompakta mörkret, men det gör den inte. Snart tänds ett tredussin lysrör ovanför scenen och vi badar i ljus igen. Louis ler mot mig och gör tummen upp. Jag ler och gör samma tecken tillbaka, som för att visa att allt kommer bli bra. Framför oss är det tusentals och åter tusentals med platser. Och precis uppe vid rad sextiotre, säte elva kommer Penelope sitta i sin svarta tröja och se ner på mig. Sista konserten i Europa, spelas i Sverige och kommer vara helt fantastisk. Jag och killarna kommer göra den fantastisk, fansen kommer göra den fantastisk. Det är fyra timmar till showtime, och vi blir kallade till två timmars fritid innan sminket ska läggas och vi ska kläs på. Jag och Niall hänger bara backstage med våra telefoner och roar oss med att prata med Lux och busa med tvillingarna. Neila är mest lik Niall i humöret, överaktiv och är överallt samtidigt. Gael håller sig still och sitter helst i någons knä och ser på sin syster medan hon springer runt. Niall betraktar dem leende och tar kort på dem med sin mobilkamera, förevigar varje sekund.

Jag tränger ner mig bredvid Kiley, han har lovat att se till att jag får en riktig bra upplevelse.

”And I can’t miss Liam one more time.” säger han leende och klappar min jeansbeklädda axel. Jag ler och tar av mig jeansjackan för att knöggla ner den i min axelbandsväska. Han skjuter bak sin hatt och låter de blonda lockarna falla ner i ansiktet på honom. Scenen är mörk, men plötsligt börjar en lila lampa pulsera. Snart står dem där, Zayn i mitten med Liam och Niall på var sida av sig. Harry är näst intill Niall på Zayns högra sida. Allt ser perfekt ut, och jag rättar till håret. Varför vet jag inte, han kan ändå inte se mig så långt bak i den sluttande lokalen. Och jag har rätt, han ger mig inte en enda blick under något av framträdandena. Däremot stirrar han mer mot de bakre delarna på arenan, kanske är han mer intresserad av fansen än av mig. Ärligt talat har jag flugit hit på hans bekostnad, och förstaklass flyg är inte ansträngande att flyga i.

Programmet vi fått som ett sms på telefonen visar tillslut att det inte ska finnas något mer att visa upp för killarna, och de lämnar scenen i en jublande applåd och vilda hejarop. Det dröjer några minuter och jag ska precis resa mig från sätet och lämna lokalen. Då slås en stark spotligh på och den ljusa käglan av ljus sniffar över scenen i jakt på sitt byte. När jag kollar närmare ser jag offret för ljuset, min Harry. Ljuset gräver i hans lockar och han kisar lite. Han sitter ner på en högtalare, och bakom honom stor Niall i en svart polotröja och kakibyxor. Lagom kläder för att inte sticka ut. Han håller sin slitna gitarr mellan fingrarna och en sladd är kopplad till den. Chocken av extranumret får tre fjärdedelar av arenan att bli tyst, och Harry öppnar munnen för att låta sin dryga engelska sippra ut.

   ”When we broke up 11 years ago I couldn’t imagine I would ever experience this again.” Han sveper med handen och fångar in publikens uppmärksamhet. “You guys are amazing!” Han fuktar sina läppar och tar ny sats. ”17 years ago I broke up with the love of my life,” han höjer blicken mot den plats jag sitter. Rad sextiotre, säte elva. Jag kan nästan se hur hans gröna ögon glittrar. ”This one is for you Penny.” Plötsligt börjar Niall spela. Han drar sällsamt fingrarna över strängarna, men han ser inte upp en enda gång. Ackorden måste antingen sitta perfekt, eller så ska han dra till sig minsta möjliga uppmärksamhet. Han och Harry står i bubblan av flödande ljus, och jag väntar stående och tyst.

   Harrys röst får alla att tysta, alla vill lyssna.

A summer meadow

We were one

Wind of flower and hugs of love

I walked away

Didn’t know what to say

Never looked back

And you thought everything went black

You called me, a couple of times

But I picked them like crimes

Can we be together?

One more time

To prove that we can climb

We can climb over rocks

Over cheat and over drugs

We can do everything we want

And then we climb and take us out

Years and hours of cry and dying

We were done and started a flying

Didn’t know each other’s name

None’ that we can blame

We drifted apart

Shifted to more than one heart

We can climb over rocks

Over cheat and over drugs

We can do everything we want

And then we climb and take us out

And my love can you say me

If we were one

Are we more than done?

‘Cos every day we teased

We went pleased

We can climb over rocks

Over cheat and over drugs

We can do everything we want

And then we climb and take us out

‘Cos I love you

Han ser upp, rakt på mig igen.

”I love you.” viskar han i sin mick.

”And all your little things.” mumlar jag för mig själv, mina ögon är tårfyllda och jag vet inte riktigt hur man andas längre. Såklart kan Harry inte höra mig genom tumultet som nu ljuder genom lokalen. Han hyssjar i micken och ser upp på mig igen.

”I love you with all my heart, I can’t describe how important you are to me. So please, Pen; do you want to marry me?”

Orden fastnar i min strupe, och jag känner Kileys taniga arm slingra sig runt min arm. Han har ett lurigt leende på läpparna, han är så jäkla inplanerad den jäveln. Han leder mig snabbt genom tumultet och fram till vakterna längst ner. De släpper upp mig på scen och jag rusar hejdlöst fram till Harry och krockar in i hans famn.

   ”Yes.” viskar jag i hans öra. Ett ord som kommer förändra allt.

Dagens: