Detta har hänt:

Bröllopet ska hållas den 31 Maj, det är om tjugo dagar. Allt kommer vara perfekt, vad Harry än hittat på. Jag vet att han har smak, och det lugnar mig riktigt mycket. Det jag egentligen oroar mig mest för att möhippan, Karen och de andra kan hitta på vad som helst att göra. Och med en nästan obegränsad budget kan det bli nära livsfarligt. Men det är bara att spela god, och följa med på vad de än hittar på.

Harry går bredvid mig. Han är tyst och ser flyktigt åt sidorna. Han gillar inte att vara ute på stan, bland massor av folk. Han drar ner den stora mössan ytterligare över sina lockar och jag skrattar. Det är varmt ute och han måste vara den enda med en tätstickad mössa på sig. Men han får hållas, och jag smiter in i en av de stora affärerna. Han följer efter, suckar när han ser alla rosa kulörer, men ler sen. Det är faktiskt han som lovat att följa med ut och köpa en näbbklänning. Även fast jag är sjutton år gammal så vill jag gå näbb, eller i alla fall vara fint uppklädd för bröllopet. Jag har liksom väntat hela mitt liv på att dagen då min mamma ska gifta sig ska komma. Att hon ska införskaffa en karl och jag ska få en pappa, typ. Men det är väll lättare sagt än gjort, men längta kan man ju alltid göra.

När jag ser upp från en hög med pastelliga tröjor ser jag Harry stå och bläddra lite förstrött i en ställning med ljusa klänningar. Han ser koncentrerad ut och fingrarna rör sig snabbt och metodiskt.

”Do you like this one?” frågar han och håller upp en puderrosa skapelse som ser ut att vara figursydd. Jag knycker på nacken och suger in överläppen.

”Nah, I want something more… free.” försöker jag förklara och han nickar. En rynka börjar formas mellan hans ögonbryn och jag ler, lägger det långa håret över axeln och går fram till en ställning med vårgröna långklänningar.

”Lee!” ropar Harry och jag snurrar runt. Han håller en laxrosa klänning framför sig och jag nickar förtjust och instruerar honom om att lägga den över armen och sen fortsätta leta. Själv plockar jag fram en av de gröna klänningarna och hänger den över armen samtidigt som jag rycker en ljusorange och en annan rosa klänning från en krok på väggen. När både jag och Harry verkar vara nöjda så föser han mig mot provhytten för att låta mig prova. Jag frågar varför han har så bråttom, och han pekar utåt fönstret där en stor kamera har riktats mot mig. Jag sväljer obehaget och drar in de sex klänningarna i hytten och drar för draperiet.

Haylee drar undan tyget och blottar sig för mig. Hennes slanka figur gör att klänningen får ett fint fall. Det är en lång, grön klänning hon slagit till med först. Jag rycker på axlarna.

”You doesn’t like it.” fnissar hon och jag skakar tyst på huvudet.

”It’s…”

”Awful?”

”Ah, kind of.”

”That’s so rude of you!” hon slår till mig på armen och jag ler med ena mungipan. Istället för att argumentera mer om det byter hon till en lätt orange cocktailliknande klänning och jag höjer på ögonen.

”Did you really like that one?” Hon suckar och byter igen, denna gång till en rosa långklänning. ”Oh, I can’t look.”

”You’re so fucking mean!” skriker hon och bryter sedan ut i skratt. Nästa alternativ är en urringad, svart skapelse och jag ser allvarligt på henne.

”Isn’t it a little bit… pornstar?” Hon himlar med ögonen.

“I gonna try your dress next.” mumlar hon och drar för igen. När hon öppnar igen applåderar jag tyst och blinkar mot henne. Den laxrosa klänningen har ett tunt, rosa tyg över axlarna och sen faller det i ett tjockare tyg runt vaderna på Haylee. Det är en ganska rak modell vilket gör att hennes ben ser längre ut. Jag nickar gillande och säger att hon är jättefin.”You just say that because it’s your dress.” muttrar hon, men jag skakar på huvudet. Det tar en stund att övertala henne om att klänningen är jättefin, och hon går med på att köpa den.

~

”Why did you leave mom?” Haylee ser på mig genom spegeln som hänger framför henne. Frisören ignorerar oss och jag får plötsligt en kraftig mindblow. Det får jag alltid när någon frågar mig om det jag gjort i dåtiden. Jag är bara dum, det vet alla. Det känns så onödigt att ta upp det ytterligare och lyfta fram det och sparka in det i allas huvuden och medvetande.

”I’ve already told you.” säger jag stelt och suckar. ”But I guess I wanted to protect her.”

“Protect?”

“I was terrified by the paps’ and I couldn’t expose her for that pressure.” Jag ser på henne under min mörkbruna lug och försöker hitta lite förståelse i hennes ögon. ”I didn’t wanted her to be hurt, like Eleanor.”

”What happened to El, then?”

”Louis found her crying in the bathroom, I think it was 2014. She had cut herself, nothing bad though. But he got mad and things went a little crazy. He tried to make her happy in any possible way, and they ended up married.”

“Oh, I didn’t know that.”

“There’s much you don’t know.” Jag visar tydligt med tonen att jag inte kommer berätta vad mer hon inte vet. Hon verkar inte bry sig så mycket, hon är mer koncentrerad på frisören som klipper av hennes hår vid axlarna. Jag gör stora ögon men säger inget, hennes hår är hennes problem.

”So, are you excited?” frågar hon för att bryta spänningen lite.

”I’ve waited my whole life for this day.”

“What do you mean?”

“Nah, nothing.”

“Are you sure?”

“Ah. You look stunning otherwise.”

“Thanks!” hon lyser upp och skakar lite på huvudet. Hennes hår är uppfönat och de nu korta lockarna studsar runt hennes axlar. Hon kommer se fantastisk ut på bröllopet.

”Well, I was up to ask you if you want to bring Johannes to the wedding. I thought you kinda like him.” säger jag och ler. Hon nickar och berättar att hon redan gjort det, utan min tillåtelse. Jag ler. ”He’s a good guy. I’m glad he found Lux that day.” Haylee nickar sakta. Ingen av oss vill väll egentligen minnas, men man ska alltid minnas.

En halvtimme senare är hon klar, och vi tar en taxi tillbaka till min lägenhet. Innan vi stiger ut på trottoaren igen så ser jag henne djupt i ögonen, identifierar den nästan identiska gröna färgen som i mina egna och ler lite.

”I got you a surprise inside.” säger jag och hon skiner upp sådär speciellt igen.

”For me?” frågar hon glatt.

”Yeah, of course!”

   Haylee slänger sig ur bilen, och jag är strax efter. Innan vi förstår vad som hänt ser jag en lins riktas emot oss, ett finger träffa avtryckaren och en bild har bränts av i paparazzons kamera. Jag ser på Haylee, men hon verkar inte ha märkt den snikna fotografen. Jag skakar det av mig och ler mot henne innan jag öppnar grinden in till den lilla gården och sen porten in till hissen.

Vi åker upp tillsammans och hon tar av sig alla kläder i hallen. Våren har äntligen börjat komma, så hon har bara en skinnjacka på sig. Jag har samma vita jacka som jag haft det senaste året, samma jacka som jag hade när Niall hittade mig på soffan, som när Lena kastade ut mig och som när jag åkte hem från sjukhuset. Jag börjar bli känslosam över en jacka, herregud.

   Jag följer efter henne in i lägenheten, men hon låter mig gå förbi så jag ska kunna leda henne till överraskningen. Vi går mot vardagsrummet och jag öppnar dörren in till mitt kontor.

Gosh, hennes ansiktsuttryck är obetalbart.