Detta har hänt:

Jag får hoppas att Kiley inte är typen som tjallar runt. Eller att det i sådana fall stannar hos Liam. Dock berättar Liam allt för Niall, och Niall kan inte hålla käften stängd när det är party. Louis hör alltid allt, ännu en hake som kommer spricka. Louis berättar allt för Eleanor, ibland även är Tommie är där. Tommie är ett barn som inte har något vett att hålla tyst. Enligt Niall är Tommies bästa vän Opal, Opal är barn till min fru. Min fru kan bli arg. Min fru lever med mig, och min fru heter Lena. Lena står inte ut med en sak till, det berättar hon förstås för en av sina bästisar. En av Lenas bästisar råkar vara Leigh från Little Mix. Leigh är med i samma band som Perrie. Leigh berättar troligen nyheten för Perrie. Perrie är gift med Zayn, min kamrat. Zayn gillar ordspråk, så han kommer klura ut något. Lenas man heter Harry, det är jag. Harry har gjort ett misstag, både en och två gånger. Harry ligger i en jävlig knipa.

Hennes ansikte är så gravalvarligt att jag nästan mår illa. Men jag får inte se bort nu, då kommer hon tappa den lilla respekt hon har försökt uppbringa för mig. Två tomma koppar står framför oss, vi hade båda svept kaffet direkt för att försöka ha koncentration. Jag fingrar lite på glaset med vatten som står vid sidan av muggen. Hon dricker lite och jag ser hur en strimma läppglans kladdar på glaset. Hennes ögon är uppmärksamma och tar in varenda rörelse jag gör, såsom ett hårsstrå lägger sig lite fel på grund av draget från dörren. Ingen av oss har klätt av oss ytterkläderna och vi skattar oss lyckliga åt det nästan tomma kaféet. Hon suger på sin överläpp och öppnar sedan munnen.

”Harry, you are so careless.” säger hon skarpt. “You could leave me, I was nothing for your future life-“ jag vill avbryta henne och säga hur fel hon har, men hon är beredd och håller bara upp ett finger för att få mig att stänga käften tills hon är klar. ”But you now have a daughter, a daughter that you actually know something about with Lena. Lena is your wife, I’m not. You need to see the reality in your life. Nothing’s served on golden plates, we need to deserve what we get. I think you live in your own world, everything flying around on small, pink clouds. You need to see the world from our point of view.” Hon lägger upp händerna på bordet och smyger in min hand i sin. ”I love you, Harry. More than I’ve ever love someone. But I had to let it go, because I can see your new life.”

“Penelope, I love you. I really do. You’re the only one for me. Do you remember the day at the meadow? I said ‘forever and always’.”

“How many times a day you tell Lena that?” frågar hon hårt och drar tillbaka sin hand. Hon krokar av väskan från stolens ryggstöd och reser sig sakta. Hon vet att jag är hopplös, det är jag. Men samtidigt ger hon mig inte en ärlig chans.

Kvällen är kall och jag huttrar till. Jag borde ha tagit den där extra tröjan under jackan. Penelope står vaksamt och väger på hälarna bredvid mig. Hon blickar bortåt gatan.

”I can drive you home.” erbjuder jag mig och drar fram bilnycklarna. Penelope skakar på huvudet och kniper ihop munnen. Hon informerar om att bussen kommer inom några minuter.

”I can wait.”

”It’s freezing cold.” kontrar jag och drar jackan tätare omkring mig. Hon rycker på axlarna. Värmen från Starbucks puffar mig i ryggen, men hon står antagligen för långt bort. Längre bort på gatan ser jag bussen. Den sprider sitt lyktljus på gatan. Inom några sekunder har den stannat precis framför Penelope som hoppar på. Jag går efter henne men stannar i dörröppningen. Hon ser uttryckslöst på mig och letar sig bakåt i bussen. Precis när jag ska följa efter henne hojtar chauffören på mig.

”Aren’t you Hugo Styles?”

”Harry, yes.”

”Yeah, Harry. My daughter is a huge fan of you. May I?” han plockar upp sin mobil och jag lutar mig framåt för att ta en bild med honom. Det hela slutar med att jag gett ut en uppsättning autografer till honom och lovat att berätta att hans buss var ovanligt fin. När jag äntligen får klättra ut står jag där på gatan igen. Denna gång helt ensam. Genom de tonade rutorna kan jag se Penelopes ansikte lysa igenom. Hon ser likgiltig ut. Jag vinkar lite och lyckas frambringa ett litet leende innan hon är borta. Mina ben för mig framåt på den kala gatan. Det slafsar under fötterna på mig och snöflingor lägger sig lugnt bland mina lockar. Vilken unge som helst skulle anse allt som underbart. Men jag är inget barn, jag är en vuxen människa som måste lära mig att ta ansvar.

Spegeln reflekterar mig. Kostymen sitter snyggt, det gör även slipsen. Över det stora hela ser jag riktigt bra ut. Det pirrar i magen på mig. Inom några minuter kommer Kiley sladda in med en taxi och vi ska på vår första officiella dejt. Hans inbjudan hade överraskat mig, men nyfiken som jag är tackade jag ja. Trots att magkänslan säger att jag ser bra ut säger huvudet att Kiley kommer överträffa mig med hästlängder. Men det gör han alltid. Hela tiden hittar han nya sätt att vara hejdlöst snygg på. Kanske han inte duger till någon annan, men han är min ängel ikväll. Bara jag och han.

Det tutar utanför. Nervöst drar jag en sista hand genom håret och skyndar mot ytterdörren. Skorna är redan påsnörade så jag behöver bara låta rocken glida över axlarna och sedan sno en halsduk kring halsen. Jag ser inte min pojkvän genom de mörka rutorna, men när jag öppnar dörren sitter han där. Jag sätter mig och lutar mig framåt för att ge honom en lätt puss. Chauffören ser lite förbryllad ut, men verkar redan veta slutdestinationen. Kileys ögon glittrar av engagemang. Den svarta rocken täcker hans kläder, så jag kan inte dra några slutsatser om min teori. Att han är snyggare än jag, alltså. Fem minuter senare bromsar taxin och Kiley kliver ur. Jag vill betala men han håller bara upp handen mot mig och säger att han bjuder. Som en kärlekskrank mö hänger han vid min arm och visar mig den korta vägen till resturangen. Tveksamt följer jag med honom lite in på en bakgata och in på en bakgård (det ser i alla fall så ut). En tunn man kommer emot oss i dörren. Han visar oss förbi en köttdisk och in i resturangens bakända. Kiley måste ha beställt bord eftersom alla bord utom vårt är upptaget av väntande gäster. Förundrat drar jag av mig rocken och hänger upp den. Kiley gör detsamma och jag ser vad han gjort nu. Han har på sig en kavaj (ovanligt nog). Skjortan ser närmast normal ut, förutom kanten av spets som löper vid kragen och ärmsluten. Runt halsen har han en väldigt speciell fluga som jag inte kan beskriva ens inne i huvudet. När jag stirrar mig mätt på Kiley ser jag mig om i restaurangen. Borden ligger som i en halvmåne runt ett stort stekbord. Kyparen som placerat mig och Kiley flänger runt och tar beställningar.

Jag skjuter ett öga ner i menyn. Det mesta är grova kötträtter med bastillbehör som potatis och grönsaker. För att spela lite manlig tar jag en stor oxfilé. Kiley säger att han nöjer sig med något han påstår är ett grillspett. Jag stirrar förvirrat omkring mig, alla verkar förväntansfulla. Till och med Kiley. Han tar min hand och pekar neråt stekbordet. Kockarna slår ihop sina stekgafflar och trummar lätt på stålet i bordet. Sen är det igång. Chockat spärrar jag upp ögonen inför det mäktigaste jag någonsin upplevt i matväg. Alla beställningar tillagas samtidigt (uppåt 100 mat ska säkert ut). Allt hanteras av fyra kockar som skickligt cirklar runt bordet. Det trummas och fräser. Kiley verkar road, och sitter och småler mest hela tiden. Han är bäst.

När spektaklet med tillagningen av maten är slut och vi har varsin kötträtt framför oss förstår jag varför Kiley valt en ”liten” rätt. Min bit oxfilé är enorm och perfekt tillagad. Även Kileys grillspätt ser riktigt maffigt ut med alla grönsaker. Köttet smakar grill och grönsakerna balanserar upp allting. Halvvägs igenom maten lutar sig Kiley lite framåt. Jag ler och hans mjuka läppar träffar mina. Efter kyssen, när vi drar oss tillbaka, ser jag att någonting ligger inom honom. Om det oroar honom vet jag inte. Han torkar av fingrarna på sin servett och smakar på orden för att formulera dem rätt.

”When I asked Harry if he wanted to follow I discovered something.” börjar han med sin speciella accent som klingar annorlunda från sorlet omkring oss. ”I went in, and he had a visit.”

”A visit?” frågar jag och torkar även jag av händerna för att kunna lägga upp dem på bordet. Egentligen är det inget alltför konstigt med att Harry hade besök, det har alla. Men det ligger ett speciellt tonfall i Kileys röst, vilket gör att jag fortsätter lyssna.

”Yeah. A young girl named Haylee.” Jag rynkar pannan, det var absolut förbjudet att ta med in fans på rummet. Inte kunde väll Harry bryta det med sådana marginaler? ”She was very nice. But now till the special part.” En speciell del av det hela? Vad har min partner egentligen sett inne hos Harry? ”I couldn’t miss to reconise a paper on the table. A birhcert.”

”Birthcert?” Nu är jag både orolig och nyfiken.

”Yes. This young womans, Haylees, birthcert. With Harrys name on it.” Jag drar efter andan. Han kan inte mena det han säger, det måste vara väldigt uppgjort. Han och Harry spelar mig bara ett spratt. Förresten är Harrys dotter 3… 4år gammal. ”I was very surprised, but it was real.”

“Did you ask about it?” frågar jag.

“No, didn’t want to interrupt more than necessary. He was stressed.”

“Are you absolutely shore?”

“Yes, I never lie to you.” Kiley ler. “You’re my angel on earth.” Hans ord värmer mig inifrån. Han påminner mig alltid om varför jag valt just honom och ingen annan som min livskamrat. Vi lägger inte mer vikt vid ämnet Kiley tagit upp, utan vi låter det glida undan. Trots allt är det vi som är centrum i natt.

Drygt en timme senare står vi på trottoaren och överväger om vi ska åka hem, eller dra oss mot en klubb. Kiley låter ett finger löpa över mitt bröst och han ber om att vi ska åka hem. Jag ler och fångar hans hand i min. Allt för honom. Efter lite besvär lyckas vi fånga en taxi, helt sjukt att det fortfarande finns homofober i denna värld. Vår lägenhet ligger i gåavstånd från restaurangen, men vägen in på krånglig och det känns inte tryggt att gå på bakgatorna mitt i natten. Vi blir avsläppta precis utanför porten och gemensamt åker vi hissen upp. Som slutstation befinner vi oss på balkongen med varsitt glas vin. Kiley smuttar nöjt på sitt och stirrar ut över London, jag däremot, kan bara stirra på honom. Hans blonda hår som ligger perfekt över hans huvud. Läpparna som är aningen svullna, precis som de brukar. Den smala kroppen som ser lika skör ut som porslin. Jag drar mig in bakom honom och lägger armarna om hans midja. Våra andedräkter bildar moln i luften och jag huttrar till.

”Are you cold, luv’?”

”Yes, a little.”

”Let’s go inside.” Vi snurrar runt, fortfarande krokade i varandra. Vi ställer ner vinglasen och när han vänder ansiktet mot mig så smeker jag honom över kindbenen och neråt läpparna. Han trycker sig mot mig och låter händerna leka vid min tröjkant. Vi virvlar runt i lägenheten samtidigt som lagren av överdelar åker av. Klumpigt sparkar jag av mig byxorna och drar fingrarna genom hans hår. Varje andetag han tar, varje knyck i hans rörelsemönster är attraherande. Allt han gör vill att jag vill röra honom mer. Hans tunna armar slingrar sig över min kropp och jag känner hur jag hårdnar. Han känner det tydligen också och vi förflyttar oss mot sovrummet för lite privata göromål.