Detta har hänt:

”I love you.” mumlar han och bryter sig ut från kramen. Jag ler och pussar mot honom i luften, försiktigt boxar jag honom i magen och han skrattar och böjer sig på mitten. Jag petar honom i revbenen och det kluckande skrattet fyller hela rummet. Min idé om att få honom att skratta igen har funkat, det är så härligt att se hans mun ramla öppen av skratt som vill komma ut. Skrattgroparna blir extra tydliga och jag stryker honom över kinden. ”I changed my mind, I hate you.” kurrar han och lyfter mig från golvet.

Kroppen är varm mot min. Johannes tama muskler håller om mig och jag trycker mig närmare honom. Han borrar ner sin näsa i mitt hår och stryker min överarm med tummen. På Tv:n blixtrar åtskilliga program förbi, jag låter honom zappa som han vill. En nyhetsrepporter ställer sig i rutan på kanal ett och Johannes släpper kontrollen. En bild av en välkänd människa dyker upp. Han ser sliten ut och hyn är gråaktig. Ögonen är trötta och stora påsar hänger under dem, hela han skriker av skada. Jag blundar när jag ser bilden, jag vill inte se pappa sådär. Bilden är tagen 2020, det året som Harry låg som djupast i sitt missbruk. Vissa dagar var han bara ett vrak, och på just denna bild blir han stöttad av sin livvakt. Johannes viskar att bilden försvunnit och att bara reportern är zoomad nu. Jag öppnar ögonen, och Johannes har haft rätt. Den sliskigt smilande reportern berättar högt om att pojkbandstjärnan Harry Styles nyss gått ut med att han legat på sjukhus en tid.

Johannes drar upp sin mobil och går in på Google. Jag drar ner hans hand och skakar på huvudet.

”I just want to now why-” börjar Johannes, som alltid på jakt efter rykten.

”He tried to take suicide.” säger jag och blundar igen. Greppet om mig blir genast hårdare och Johannes kysser min panna. Jag njuter av beröringen han lyckas ge mig, den lugnar mig. Johannes är så underbar, för han säger inget mer. Han vet att jag är okej, och det är allt han behöver veta.

”So, how’s it going between your mom and Harry?” frågar han försiktigt. Jag rycker på axlarna och drar upp benen lite. Han makar på sig och låter mina knän ligga mot hans lår. Jag funderar lite och rycker sen på axlarna igen.

”My mom has given up on Harry. She love him, but she don’t want him to hurt me.”

“Hmm, I understand her.” mumlar Johannes. “Have you visit him?”

“Nah, I don’t want to.”

“Why don’t you want-“

“I want him to think, think over what he really want. What he really love…”

“Okay, whatever you want.” viskar han och tvinnar en lock av mitt hår mellan sina fingrar. Vi ligger så några minuter, innan han tar till orda igen.

”Lee?”

”Ah, Joe.”

”We haven’t been on a proper date yet, at least not in England.”

“Are you asking me out?” fnissar jag och pussar honom på de tunna läpparna.

”Aha, are you saying yes?”

”Hmm, maybe.”

”I’ll pick you up at seven.”

“Right, mm.”

“You need to go home now.” viskar han gulligt, men ändå med en underton av allvar.

”Just like that?

”Be pretty tonight!” ropar han efter mig efter att han burit ut mig på altanen. Jag vinkar lite över axeln och flinar för mig själv. Han har tagit ett ganska stort steg mot att bli kaxigare och mer pojkvänslik, men han har fortfarande vissa saker som påminner om alla år innan relationen.

~

Jag sätter upp håret i en lös hästsvans. Lockarna svallar nedanför den åtspända snodden och jag ler mot min spegelbild. På mig har jag ett par svarta tights och en kort, svart kjol. Som topp bär jag en vit blus jag köpt inför sommaren, men med en kofta blir den alldeles lagom till slasken ute. Kort snurrar jag runt framför spegeln och går sedan ut i hallen. Mamma sitter i köket som vanligt och läser i en tidning, klockan på väggen visar sex i sju. Hon ser upp när hon märker min blick.

”You’re stunning.” säger hon mjukt och låter sin tunga fläta glida över på andra sidan axeln. Jag ler och niger lite löjligt framför henne. Hon skrattar och reser sig. Precis som jag hoppats går hon fram till sin garderob och plockar fram ett par skor. Turligt nog har vi samma storlek, och det är nära en ära att få låna ett par av hennes dyrbara skor. Hon räcker över de snygga platåskorna och ber mig att bära dem. Jag ler och snörar på mig dem, mamma ler nöjt och smeker min kind. ”Have fun.”

”I will.” säger jag kort och fläktar ut genom dörren. Johannes väntar i bilen och jag klättrar in till honom. Han ger mig en lång kyss och jag ler ett brett tandaleende mot honom. Han kör till ett litet kvällsöppet café. Jag känner igen det men har aldrig varit inne där. En dunstig doft av mjöl och frukt svävar i luften när vi går in. Till vänster är det en lång bardisk i 50-talsstuk. Det hänger färgglada skyltar med nummer och varningar på alla väggar och söta små cafémöbler i stål står utplacerade i den lilla lokalen. På en digital tavla finns det menyer, men det ser ut som om de är skriva med krita. Johannes placerar mig vid ett bord längst bort i caféet och går sedan fram för att beställa. Enligt menyn var det crêpes, en pannkaka fylld med antingen glass och frukt eller med ost och olika sorters korv och kyckling.

”What did you order?” frågar jag och lutar mig lite över bordet. Han småler lite och svarar enkelt:

”Whooper!” Det sa mig ingenting, men jag antar att han har koll på vad han gör. Hur intressanta skyltarna runt om mig än var, så var hans ögon mer intressanta. Det dunkla ljuset får dem att se stormiga ut och hans blonda hår ligger omsorgsfullt fixat runt hans ansikte. Det är en glädje att se honom utan mössa.

”You look beautiful tonight.” säger han och kysser mig fjäderlätt på munnen. Ett leende rycker i min mungipa och han stryker lekfullt en slinga hår från mitt ansikte. Jag är inte tjejen som säger emot för att få mer, allt han säger får mig att smälta och det räcker.