39. Borrow Some Clothes

Detta har hänt:

”Hello, mrs. Atkins?” frågar den rynkiga kvinnan. Jag himlar med ögonen.

”Lucia Atkins, in your favor.” säger jag och bugar tillgjort. Några killar brister ut i skratt och jag kastar ett blängande öga på dem. Kvinnan tar sig för bröstet, jag måste snart få henne att svimma. Hon ber mig att sätta mig på en ledig stol, snart efter att jag fått böckerna och en läsplatta jag blivit tilldelad.


Opal klänger runt mitt ben, hon gnäller och skriker efter pappa. Än en gång sätter jag mig på huk för att tillrättavisa henne och förklara att pappa inte kommer komma tillbaka. Det är i princip en omöjlighet. Eleanor har hjälpt mig väldigt mycket under veckan, Opal har i princip bott hemma hos dem. Avlastningen har gett mig möjlighet och tänka, och också att koncentrera mig till hundra procent på jobbet. Men nu är Opal hemma igen, extra grinig och försöker få mig att gå omkull med sina på nävar som pickar på mina kycklingvader. Flera gånger har jag tvekat att ringa Harry, men det måste gå sju dagar innan jag ringer honom. Han måste få förstå att jag är både ledsen och arg över det han gjort, men främst förvirrad. Jag hade aldrig anat det här, möjligen genom hans slappa beteende i början av veckan och den korta frukost vi hade tillsammans innan utbrottet. Och hur mycket jag än försöker förtränga det kan jag inte få ur mitt huvud att han har haft sex med en annan kvinna. Gånger då han varit hög eller full räknas inte, det är bara sån han är och det får jag acceptera. Men nu är det någon gammal flamma från stenåldern som han letat upp och kört en omgång med, det funkar bara inte. All tillit jag kunnat uppbåda för honom är nu borta i vinden, kommer aldrig mer tillbaka. Men ledsamt nog måste jag erkänna för mig själv, jag saknar honom och det är han jag älskar av hela mitt hjärta.

 

Jag viker upp kragen på min jacka och försöker dölja ansikten bakom den. Det är bara en kort språngmarsh över gatan och in genom grinden till Zayns gård. Men en paparazzo kan ligga i bakhåll var som helst och då gäller det att se både snygg, upptagen och viktig ut. Det är något som sitter ifrån mediaträningen. Hur jag ska gå, uppträda och le. Sättet jag ska vara välkomnande och artig, men samtidigt reserverad och svårfångad. Allt är en evig balansgång som fotograferna har väldigt svårt att acceptera. Snöflingor fastnar i mina ögonfransar och vinden letar sig in under min tröja. Överrumplingen jag fått på skolgården förföljer mig, men jag försöker skaka bort det och undvika att tänka på alla leende ansikten som gett allt för att bara få se mig en gång. Det är försent för dem nu, jag är inte där längre. Lux hade schasat in mig i bilen och beordrat mig att fly fältet. Hon är smart, så såklart gjorde jag som hon sagt. Nu står jag här inför den belagda stentrappan upp till Zayns port. Den ser tung ut, men jag vet att den är nysmörjd och går lätt som en fjäder att öppna. Grinden gnisslar lite när jag öppnar den och smack, en blixt bränner av bakom mig. Jag ser över axeln och sänker ögonbrynen innan jag rusar upp till dörren och trycker in porttelefonen Zayn effektivt använder. Det ringer och snart svarar någon skrapigt på andra sidan.

”Harry?”

”Yes, let me in.”

“Sure.”

Det sprakar till lite i låset och dörren öppnas lite på glänt. Jag drar igen den bakom mig och undviker att räcka ett frestande långfinger mot fotografen. Snabbt stampar jag av mig snön på hallmattan och drar av mig den vita jackan. Zayn kommer gående från vardagsrummet och jag hör att någon slamrar i köket. Zayn ler brett, som om att min ankomst är fantastiskt, och tar min jacka ifrån mig. Han hänger prydligt upp den på en av de mässingsbelagda krokarna och visar in mig i köket där Perrie står med händerna i diskbaljan. På bänken bredvid henne ligger det högvis med pepparkakor i alla tänkbara former och storlekar. Först nu lägger jag märke till mjölet på Zayns tröja och den söta doften av kardemumma. Perrie ser runt axeln och får syn på mig. Hon drar av sig de gula diskhandskarna och vänder sig om. Håret är uppsatt i en strategisk knut och leendet är enormt.

”Want some tea, Harry?” frågar hon med ett om möjligt ännu större leende. Jag börjar ana misstankar mot det här, de är nästan för trevliga mot mig. De har varit nere i flera månader, och nu helt plötsligt… wow. Eller smörar dem bara för att jag ska ligga nere i en depperiod?

”Sure, Perr.” säger jag och ser mig omkring lite, men jag ser ingen trisslott på kylskåpet.

”So tell us, how are you today?” maler hon på.

“I’m good, thanks. I delivered my daughter to her school this morning.” svarar jag ointresserat och stoppar händerna I byxfickorna. Zayns ögon mörknar och jag ser förvirrat på honom. ”What?”

”What did you do?” frågar han hårt.

“I drove Haylee this morning.”

“Did anyone see you?” morrar Zayn. Här är en av sakerna jag ogillar med honom. Han tror att han är så bra bara för att han är någon slags självutnämnd vicesheriff bara för att han är näst äldst av oss.

”Yes, but calm down. No need to worry about it.” svarar jag defensivt och håller upp händerna. Perrie spiller lite av det heta teet på bordet åt mitt utbrott. ”Sorry.” mumlar jag och drar tillbaka händerna ner i fickorna. Hon ler ursäktande och trippar efter en trasa. Zayn suckar och räcker över koppen till mig.

”Sorry, mate. I’m so happy right now, and I don’t know how to handle it.” sväljer Zayn, och jag hör direkt att han döljer något.

“Vas Happenin’?” frågar jag skämtsamt och vi skrattar gott några sekunder. Sen blir han allvarlig igen. Perrie snurrar sin midja in i hans arm och de lutar sig mot varandra. Mina onda aningar stiger på topp, vad fan har hänt med dem?

”We gonna be parents.” säger Perrie. Jag känner hur min egna haka träffar golvet, rent hypotetiskt, av överraskningen. Är inte hon typ sjuk eller något, hon kan väll inte få barn? Steril heter det visst, eller så var det något annat jag inte kommer ihåg. Perrie nickar och jag ser en brinnande kärlek jämtemot Zayn strömma igenom henne.

”How?” stammar jag chockat och ser från den ena, till den andre.

”We gonna adopt a child from Ecuador.” berättar Zayn stolt.

“Oh, wow. Congratulations, I guess.” skrattstammar jag går runt bänken som skiljer oss åt. Försiktigt kramar jag om dem. Deras lycka gör mig på något sätt tommare. Det får mig och inse hur mycket jag saknar i mitt liv just nu. Nervöst fingrar jag på koppen och sätter snart ner den för att inte spilla. De små duvorna står och håller om varandra och gräver in näsorna i varandras käklinjer. För att få dem att sluta tar jag upp det jag kommit för i första början.

”Can I borrow some clothes from you?” frågar jag hastigt med en blick på Zayn. Han sliter sig motvilligt från Perrie och ser på mig.

”Sure, man. I didn’t dare to ask you about your shirt.” ler Zayn med en blick på min nu mycket smutsiga tröja. Han leder in mig i sin walk-in-closet och drar ner en diskret, långärmad tröja från sin galge. Jag och han har alltid haft identisk storlek i allt vilket gjort det mycket lättare för oss att låna kläder sin emellan. Jag drar av min tröja och klämmer den mellan knäna innan jag drar på mig den militärgröna nya tröjan. Zayn nickar och jag tar den röda tröjan i handen för att gå ut. ”Do you have any clothes in your apartment?” frågar han hastigt. Jag smäller en hand mot mitt eget ansikte och vänder på klacken, såklart jag inte tänkt på det.

”No.” svarar jag kort och vi går in igen. Zayn kittar mig med några t-shirts, en trave jeans, två par skor och tre olika tjocktröjor. När han bedömer att jag kommer överleva går vi ut igen, först efter att jag lovat att allt kommer vara kemtvättat vid återlämning. Därefter får jag smaka några av de nära heliga pepparkakorna och hjälpa dem att laga till en snabb wok.

 

Tillsammans slår vi oss ner vid bordet. Vi småpratar lite om deras lovade barn och de berättar att de snart ska få åka och hälsa på honom.

”How old is he?” frågar jag och försöker låta intresserad.

”He’s two, and his name is Camilo Isaias.” svarar Zayn stolt. Jag funderar på om jag ska försöka uttala det, men låter bli. Det går inte ens att gissa om det är både för och efternamn, eller om det är ett dubbelnamn. Zayn låter mig inte fundera länge på den saken. ”It’s a dubblename, but we’ll call him Cam, Milo or Isas.”

”Okay, many options. I’m sure you’ll be great parents.” De ger mig båda en varm blick och jag snurrar upp en nudel på min gaffel. Vi sitter tysta en stund, äntligen verkar de ha insett hur ointresserad jag är av deras perfekta liv.

”So how’s your lovely girl?” frågar Perrie artigt och ser upp från sin skål med wok. Jag ler lite när tanken på Penelope dyker upp i mitt huvud. En av de vackraste människorna på denna jord.

”Just fine, I think. She’s a little bit confused over the whole situation, but it’s no need to worry.”

“I can understand her; it must be hard both for you, her and her daughter.”

“Yeah, I know.” Jag skrapar ur det sista ur skålen och reser mig sedan från bordet. Jag ställer skålen på diskbänken och ser på det bländande paret som fortfarande sitter vid bordet. ”I go now.” Zayn ser förvirrad ut men protesterar inte, han känner till mina konstiga beteenden.

”Okay, sure you are alright?”

“Yeah. And thank you for the clothes.”

“Nothing to talk about.” säger han, men jag hör knappt. Jag är redan ute i hallen och river ner min jacka. Jag drar på den och ser till att jag ser snyggast möjligt ut. Håret ligger perfekt, leendet, kläderna, hållningen och allt annat ska se skinande ut. Luften sänks en sista gång i mina lungor och jag blinkar en gång. Var strålande, intalar jag mig själv och beger mig ut på den korta vägen mellan dörren och bilen. 


Hej på er, jag är trött. Jag tror nog ni märker av det i kapitlets slut, men jag försöker verkligen få ihop allt just nu. 
Allting stressar och så, men jag fortsätter skriva. Det är er respons som håller mig uppe, den betyder så mycket. Just idag hinner jag inte med någon kommentar, men ni ska veta att ni alla är sådana fantastiska människor och jag skulle aldrig ha kommit såhär långt utan er!
 
25+ till nästa.
 
TIDSLINJE HÄR LÄNGST NER!
Har du funderat på vilket år Opal är född, eller när Payzer skiljde sig eller vilka år Harry drogade? 
Ta reda på det i tabellen nedan: 

 


Kommentarer
Postat av: Carro

Made my night! Du skriver så sjukt bra kvinna! Till och med det här kapitlet som jag tyckte var lite av ett mellankapitel skrev du så sjukt bra! Det säger en hel del om din talang tycker jag, även om det inte händer något i kapitlet så lyckas du ändå gång på gång fånga mig och få mig att vilja läsa mer! Du är grym! :)

Svar: Åh, tack :3
fribblewithfiveboys.blogg.se

2013-01-18 @ 23:48:20
Postat av: Kikke

Jätte bra!!

2013-01-18 @ 23:51:02 / URL: http://beautifulaangel.blogg.se
Postat av: Fanny

Meeera, jättebra!

2013-01-19 @ 00:33:11
Postat av: One Direction Novell av Evelina

I'M VERY HAPPY

2013-01-19 @ 00:35:21 / URL: http://ffonedirection.blogg.se
Postat av: Louise

såååååååå bra du är!!!!!!!

2013-01-19 @ 11:08:01
Postat av: El

Great, mera. :)

2013-01-19 @ 11:52:09 / URL: http://fanficsbymeaboutonedirection.blogg.se
Postat av: hanin

Sjukt bra kapitel som vanligt.. haha känner mig lite tjatig när jag skriver samma sak om och om igen men det finns inget bättre sätt att förklara det! Du har en gåva! :D

2013-01-19 @ 12:06:02 / URL: http://haniin.bloggplatsen.se
Postat av: K

Sjuuuukt bra! Som vanligt!;)

2013-01-19 @ 12:35:27
Postat av: Becca

jättebra :)

2013-01-19 @ 17:01:26
Postat av: :3

längtar till nästa

2013-01-19 @ 21:31:10
Postat av: Alexsandra

Lika superduper bra som vanligt! :D xx

2013-01-19 @ 23:17:01 / URL: http://onemoredream.blogg.se
Postat av: Elvira

Super bra som vanligt!

2013-01-20 @ 14:44:24
Postat av: Vilma

Åh jag är kär!

Du skriver så otroligt bra!

Alla dina kapitel borde göras till en film!

En långfilm!

I flera delar!
Gud vad bra den skulle vara!
Skulle lugnt köpa den! 😊

Svar: Haha, kanske det ;3
fribblewithfiveboys.blogg.se

2013-01-20 @ 17:41:51 / URL: http://www.pettersssonarn.blogg.se
Postat av: alva

så grymt bra!! meeeeraa :D:D

2013-01-20 @ 20:20:28
Postat av: Anna

asså seriöst... KÄRLEK på denna! skitbra!

2013-01-20 @ 22:24:09 / URL: http://onedifanfic.blogg.se
Postat av: Frida

Mer bara mer!!!

2013-01-20 @ 22:34:50
Postat av: One Direction Novell av Evelina

Jag saknar dina kapitel...<3

2013-01-23 @ 21:07:16 / URL: http://ffonedirection.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Lite informationstext här..