Detta har hänt:

Jag själv är som förlamad av skräck när vagnen plötsligt åker framåt nedåt igen, och det knakar i spännbanden som håller fast mig. Om jag överlever måste jag påminna Louis om hur död han är.

”I gonna diiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-” vagnen snurrar runt ett varv, och mina rosa lockar hålls mot marken innan det blir jämnvikt och vagnen saktar av från dess flygande fläng.

Mina ögon öppnas de möts av vitt. Det har de gjort många gånger förut, speciellt på sjukhus. Men nu är inte doften av plast och gips sövande stark och stressade sjuksköterskor irrar inte omkring. Nu står jag här i kyrkans sakristia och rättar till min fluga. Niall kommer in bakom mig och drar fram sin vita kavaj ur fodralet. Han tar på sig den och ställer sig bredvid mig framför spegeln. Hans kavaj är mjölkvit medan min är ljusrosa, den kommer matcha upp de skära blommorna i Penelopes bukett. Niall ler och klappar mig på ryggen.

”I’m happy for you, man.” säger han. Jag ler och tar upp en liten knippe med rosa blommor som jag fäster i Nialls kavajslag.

”And I’m happy you’re doing this for me.”

“It’s my pleasure, but I don’t get why you didn’t asked Louis-“

“I asked him, but he wanted me to ask someone who deserved it.” säger jag och ser upp i Nialls skyblå ögon. “And you’ve done so much for me, more than you could ever imagine. It will be a hunour to have you as my bestman.” Jag klappar honom på slaget och drar sedan ett djupt andetag.

”Nervous?”

”Actually not, I’m just happy and excited.”

“Have you seen the dress?”

“Nope, she don’t want to show it; bad luck.”

“I guess you’ll swoon then.” skrattar Niall med glimten i ögat och jag slår lekfullt till honom på armen innan vi går ut för att se till att allt är perfekt inför att gästerna ska komma. Står man nere vid dörrarna så sträcker sig mittgången ett tiotal meter framåt. Bänkraderna är i mörkt trä och den innan röda mattan är utbytt mot en vit. På höger sida finns en läktare och längst fram är altaret, smyckat med vita och ljust rosa blommor. Över våra huvuden reser sig ett utsökt bjälkarbete mot det vitputsade taket. Det är som om byggnaden suger in mig i dess famn så att jag ska vaggas till sömns, för några ögonblick senare petar Niall på mig och frågar om jag fortfarande lever. Jag nickar och går längst med mittgången för att räkna hur många steg på ett ungefär Penelope kommer behöva ta för att vara framme vid mig. 19… 20… 21. Tjugoen steg och hon är min förevigt.

Jag ser på Johannes som tagit på sig sin svarta kostym och knutit sin rosa slips runt halsen. Den har samma färg som min puderrosa volangklänning, och vi kommer verkligen matcha som ett par. Mamma är hemma hos Karen och förbereder det sista, så det är Johannes som kör till bröllopet. Han har fått låna Harrys bil, på villkoret att han inte gör något dumt med den, och det är med ett brett leende som Johannes eskorterar mig ut från Anne och Robin’s hus. Anne, Robin och Gemma kommer strax efter och vi klämmer in oss i den stora bilen. Det är förvånadsvärt hur fort de tagit in mig i sina hjärtan och i sitt hem, Harry hade i princip stegat in och visat upp oss som sina käraste troféer. Men jag bryr mig inte, känslan av att ha en farmor, farfar och faster är obeskrivlig.

~

Framme vid kyrkan märker jag att vi är rätt så tidiga på plats. Min mormor och morfar Bianca och Kieth  kommer fram och kramar om mig och hälsar på Anne och Robin. Mormor viskar i mitt öra att Johannes är stiligare än vanligt, och jag pussar honom lätt på kinden för att bekräfta det inför henne. Senare i raden att strömma till är alla killarna med partners. Kiley och Liam strålar där de båda kommer i mörka kostymer och rosa slipsar, Kiley har en rolig huvudbonad och istället för slips har han en bred scarf. Det är beundransvärt vilken självklar stil han kan få till, den passar hans gängliga figur. Louis är klädd i samma kostym som Zayn när de anländer, båda deras fruar ska vara brudtärnor och anländer senare. Lou är klädd i en ljusblå långklänning, och hennes blonda hår är uppsatt i en stram knut, Tom har en arm om hennes midja och Lux bär upp en mörkgrå spetsklänning.

Harry och Niall kommer också gående inifrån kyrkan, och jag slänger mig i Harrys famn och kramar honom. Han kramar mig tillbaka och slätar sedan ut sin kavaj som jag råkat skrynkla till i ena slaget, men han säger att det inte är någon fara. Jag ser att hans kinder är rosiga, och jag önskar honom lycka till innan han börjar leda in gästena i kyrkan. Jag och Johannes sätter oss på vänster sida av mittgången tillsammans med Bianca, medan Anne, Robin och Gemma sätter sig på höger vid Harrys släkt. Snart ringer klockorna in och akten kan börja.

Perrie sitter bredvid mig, och sen sitter de andra tjejerna runt om. De har alla på sig den lilla gula klänningen vi valt ut tillsammans och jag själv har den tylliga klänningen som fallit mig i smaken från första ögonkastet. När kyrkan kommer i synhåll känner jag hur det börjar bubbla inuti min mage, ett pirr bortom allt jag känt förut. Det här är dagen jag drömde om som sextonåring, längst fram på podiet står min Harry och väntar. Dessutom får min dotter uppleva det här, det är otroligt. Pappa möter upp mig i förgemaket, han kramar om mig och berättar hur mycket jag betyder för honom. Det är nära att tårarna börjar rinna, men jag håller inne med dem tills efter akten, eller i alla fall tills jag kan falla i Harrys armar. Han tar min arm och vi lyssnar på klockorna som ringer, och den klassiska bröllopslåten ska spelas. Dörrarna öppnas och allas blickar vänds bak mot mig, min blick faller först på Harry. Hans skära kavaj matchar hans läppar som är uppdragna i ett bländande leende. Helst vill jag bara springa rakt in i hans armar och skrika I do, men det skulle inte se speciellt bra ut. Jag fångar Haylees blick och mimar två ord till henne. Jag vet att hon kan läsa mina läppar, och det leende hon bär är obetalbart. Thank you.

Vigselakten är ett enda stort moln, jag kommer inte ihåg något av den förutom att jag var förbaskat nervös för att ramla på väg upp till Harry. Men när prästen ber oss att vända oss mot varandra så vaknar jag till lite. Harry tar min hand och vänder sig mot mig. Jag ger min bukett till Karen och tar hans andra hand i min. Vi står så nära varandra att jag kan känna hans mintiga andedräkt och äppeldoften från håret.

”Repeat afer me: I Harold Edward Styles-” börjar prästen.

“I Harold Edward Styles-“ fortsätter Harry, djupt spanande in i mina ögon.

“- promise to love you, Penelope June Evans-“

“- promise to love you, Penelope June Evans-“´

“- in sickness and in health-“

“- in sickness and in health-“

“- and to only tell you the truth, and only the truth-“

“- and to only tell you the truth, and only the truth-“

“- and I promise to love you in every moment of forever.”

“- and I promise to love you in every moment of forever.” avslutar de och Harry ler blygt. “And I’ll tell you how beautiful you are twice every day, so I can pay the days I missed. And Penelope June Evans, I want to make you happy with my love for you.” Harry ler lite och blinkar bort några tårar. Prästen ser på Harry som nickar.

”I Penelope June Evans-”

”I Penelope June Evans-”

“- promise to love you, Harold Edward Styles-“

“- promise to love you, Harold Edward Styles-“

“- in sickness and in health-“

“- in sickness and in health-“

“- and to only tell you the truth, and only the truth-“

“- and to only tell you the truth, and only the truth-“

“- and I promise to love you in every moment of forever.”

“- and I promise to love you in every moment of forever.” jag har inte skrivit ner något speciellt, men plötsligt rinner orden ur min mun. ”I want to see your green eyes stare at me every morning, I want to curl your hair around my fingers and I want you to be the best you, you can be. And I’ll be the best me I can be.” säger jag avslutningsvis och ser på honom. Harry räcker en hand mot Niall som ger honom ringarna.

”Harold Edward Styles, do you take Penelope June Evans for your lawful wedded wife, to live in the holy estate of matrimony? Will you love, honour, comfort, and cherish her from this day forward, forsaking all others, keeping only unto her for as long as you both shall live?”

“I do.” svarar Harry prästen, och hans mest blygna leende smyger sig på.

“Penelope June Evans, do you take Harold Edward Styles for your lawful wedded husband, to live in the holy estate of matrimony? Will you love, honour, comfort, and cherish him from this day forward, forsaking all others, keeping only unto him for as long as you both shall live?

“I do, I do, I do!” Jag ler brett och lutar mig närmare Harry. Han lirkar på ringen på mitt finger och fångar sedan mina läppar med sina. Ett jubel bryter ut i kyrkan och jag ser mig lyckligt omkring.

Det är alltså såhär livet känns när allt faller på plats.