Detta har hänt:

”Dear God, thank you for everything. You got my full respect and I’ll always serve you. But right now I am afraid of life. Nora do not love me, and I need to take care of my babygirls all by myself. I love them all very much; just want you to know that. Anyway, please give me the power to carry this. Give me the power to hide this from the world,” jag tar ett andetag till och biter mig hårt i läppen. “Give me the power to stay on this earth.” 

Repet är perfekt knutet. Framför mig har jag en lista på människor jag bryr mig om, och då menar jag personer jag verkligen bryr mig om. Personer jag inte skulle kunna leva utan, som jag skulle dö för.

Sen tar min lista slut, jag skulle inte offra mig för någon annan än dem på listan. Det är mina änglar på Jorden. Långsamt tar jag upp en penna och börjar skriva ett brev för varje person på listan.

”Kära Opal, jag hoppas att din mamma hjälper dig läsa det här. Eller att du får det när du har lärt dig att läsa. Jag älskar dig väldigt mycket, och du är mitt allt. Du är den bästa dotter jag någonsin skulle kunna få, och allting faller på plats när jag är med dig. Jag är ledsen att jag inte varit den bästa förebilden, eller pappan, men jag har verkligen försökt och jag hoppas att du förlåter mig när du blir lite äldre. Jag älskar dig så obeskrivligt mycket, pappa älskar dig.”

”Louis, du var den person jag litade fullt ut på hela livet. Jag är ledsen för att jag lämnade dig, jag ville inte att du skulle se mig som det vrak jag var. Allt var för att jag insåg mina svagheter, och du är inte värd att skada. Jag ser hur mycket du älskar Eleanor, och jag hoppas du fortsätter att älska henne. Hon är perfekt för dig. Du har inte gjort någonting för att jag ska bli den dåliga person jag är, du har lyst upp min värld som ingen annan och jag önskar dig all lycka. Jag dödar dig om Tommie inte blir lika snygg som du, haha. Du är min bästa vän, och jag kommer vänta på dig tills Jordens sista ljus släcks.”

”Jag vet att du inte älskar mig längre Lena, men jag älskar dig. Du är en fantastisk kvinna och jag skulle inte levt till idag om det inte vore för dig. Ingenting är ditt fel, jag har dig bara att tacka. Du hjälpte mig skapa den mest fantastiska flickan på Jorden, och jag vet att du är värd någon bättre än mig. Ta hand om dig x.”

”Du är en fantastisk person, Niall. Du har gått igenom så mycket, och inte förrän nu har jag insett hur mycket du offrat för oss andra. Du bär ett tungt ansvar, och jag avgudar dig för att du lyckas hålla ut på det sättet du gör. Förlåt för mitt beteende, jag älskar dig oavsett. Du kommer alltid ha en brinnande plats i mitt hjärta, sluta aldrig vara du! Och snälla, ta hand om dem andra, se till att de inte gråter bort timmarna.”

”Zayn, jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Du är en så speciell person i dig själv, och jag har haft så mycket roligt med dig. Du har varit en perfekt storebror, och jag kommer alltid tycka du är cool. Jag älskar dig.”

”Okej Liam, jag är ledsen för att jag gav dig den där blåtiran och det jag gjorde med Dani. Det var dumt gjort, någon annan anledning har jag inte. Jag må ha sagt att jag hatar dig, men det gör jag verkligen inte. Du är en så förbannat fin människa och jag kommer aldrig glömma den tid jag delat med dig.”

”Hej mamma, jag är verkligen ledsen att du ska behöva läsa det här. Men det är inte mer än rätt att du får veta hur jag tänker. Jag kan inte stanna, det är väll det enda jag tänker. Jag älskar dig så, så mycket. Du har alltid varit min största förebild, du formade mig till den jag är. Du gav mig möjligheter och trodde på mig in i det sista, och jag har alltid trott på dig. Du har varit min gud, och världens bästa mamma. Jag kommer sakna dig och Robin, men oroa dig inte. Nu behöver du inte torka upp efter mig något mer, haha. Hejdå, min ängel. Du är allt!”

”Ice-Gem, det var så jag kallade dig. Du finns med mig, i form av en tatuering. Jag skulle aldrig kunna drömt om en bättre storasyster. Du har skällt ut mig, och fått mig att uppföra mig ibland. Du lärde mig läsa och du är bara bäst. Jag älskar dig mer för varje dag som går, men just nu ligger min kärlek till dig på topp. Ta hand om mamma, jag älskar dig!”

”Lux, jag har följt din utveckling från 0 till 16, det är helt sjukt. Du är en underbar ung kvinna som har så mycket framför dig. Dock måste du färga håret snart, utväxten börjar hänga lite väl, haha. Jag hoppas jag varit mitt bästa jag nära dig, och att du har kunnat se mig som den förebild jag velat vara. Kram x.”

”Hur är det med dig, sweetie? Du har lärt mig så mycket, Lou. Jag hoppas du för över dina kunskaper på Lux, hon är redan så duktig. Hälsa Tom också, han får tyvärr inget brev. Du är en extraordinär person, sluta aldrig glänsa.”                        

”Jag kommer inte få lära känna dig mer än såhär, Haylee. Du är en underbar kvinna som kommer bli något stort. Håll kvar vid Johannes, han är trevlig. Förlåt för att jag missade hela ditt liv, men den delen jag var med på var de bästa månaderna i mitt liv. Du kommer alltid vara min dotter, kom ihåg det. Pappa älskar dig.”

”Penelope, om jag inte skulle gråta som ett barn just nu skulle detta förmodligen bli bättre. Det här brevet är det sista jag skriver, så jag hoppas verkligen du kommer läsa det. Än har jag ingen anledning till varför jag lämnade dig, och jag kommer kanske aldrig ha någon. Men jag är en patetisk människa, jag vet att du tycker det. Lova att se till Haylee, se till att hon når alla sina drömmar. Jag älskar dig så mycket, och jag kommer sakna vår tid tillsammans. Trots det är jag glad att vi fick det här halvåret någorlunda nära varandra, du har fått mig att inse vad äkta kärlek är. Det är den kärlek du ger din familj, och jag har två. Men mina minnen kommer följa med mig. Kommer du minnas mig? Kommer du minnas mig för det vackra, eller det fula? Alla gånger jag svikit dig, men till sist kommit tillbaka. Nu sviker jag dig igen, förlåt mig. Du är så vacker, och jag kommer sakna dig.”

Jag undertecknar alla brev med mitt namn, ingen autograf. Bara stilrena bokstäver som inte skulle gå att sälja eller känna igen för utomstående. Bara de som verkligen kände mig ska kunna känna något gentemot breven, bara de personer som jag älskar. Jag binder ihop breven och sluter dem i varsitt kuvert. Högen lägger jag sedan bredvid mig i soffan. Långsamt sjunker jag ner mot det skabbiga tyget och andas in doften av trygghet. Jag tänker på alla gånger jag suttit här med killarna och turnerat i FIFA. Det var på blodigt allvar, det här är mer av ett skämt. Det tunna repet hänger från den krok vardagsrumslampan brukar hänga i egentligen. Tur nog har jag högt i tak och det hela kommer bli mycket enklare. Det är en rejäl krok, alldeles lagom. Det lilla repet kommer hjälpa mig ut på mitt livs längsta resa, den varje människa tillslut längtar efter. Jag ska dit då. Bestämt torkar jag bort de tårar som fuktat min kind. Men nya tårar kommer, det är som om kroppen måste spy ut sig allt innan den kan gå vidare. Jag gråter tills tårarna tar slut, och tystnaden omger mig igen. Det är bara jag, och ett par rosslande andetag. Ingen kan rädda mig nu. Bara jag kan rädda mig, men jag är redan förlorad. Värdelös och oönskad, det hade jag sett i Louis blick.

Jag lyfter fram en av de enkla köksstolarna och kliver upp på den. Jag rättar till flugan och drar handen en sista gång genom håret. Snaran ligger som ett vackert halsband om min hals. Jag har längtat så länge efter det här. Den rosa lilla nejlikan sitter i kavajslaget, och de rosa kronbladen matchar upp mina läppar som är torra av spänningen. Långsamt drar jag åt snaran lite, men inte så att den skaver. Min skinnbeklädda sko gör så att stolen vacklar till lite under mig. Jag återfår balansen och drar efter andan, för en sekund tvekar jag. Borde jag göra det? Stolen vacklar igen, och jag förstår att det hela är menat.

”I love you, I love you all so much.” mumlar jag tyst innan stolen välter och jag tappar fotfästet.