Detta har hänt:

“What did you do, Harry?”

“I-I had… sex with her.”

“Sex with who, Harry Styles?” jag ser hur han fryser till. Jag vänder mig mot rösten. Aj då, nu är han i verklig knipa. 

”Niall, can you please leave this room?”

“I was just up to go anyway.” ursäktar sig Niall och reser sig hastigt. Precis innan han går ger han mig en medlidsam blick. Inne i mitt huvud löper tankarna amok, vad fan ska jag säga till mitt försvar? Jag har ingen aning om hur mycket hon hört eller hur hon reagerat. Det värsta med allt ihop är att min hjärna fortfarande svävar på små rosa moln av baksmälla. Jag tar mig för huvudet och stönar. Dörren slår igen bakom Niall och Lena tornar upp sig framför mig. Hennes ögon scannar in disktrasan och det vita pulvret. När hon ser det så mjuknar hennes ansiktsdrag och hon slår sig ner bredvid mig i soffan. Lugnt lägger hon händerna i knät och jag sliter blicken från soffans armstöd. Lenas mungipa är hårt ihopknipen men hennes ögon är omhändertagande. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag varit med om det här tidigare. Hon kommer och hjälper mig upp på benen igen efter att jag fått tag i knark eller förmycket alkohol.

”Where’s Opal?” frågar hon mjukt. Jag skakar lite på huvudet och öppnar munnen. Det känns som om hon kan höra hur mina torra läppar frasar när jag drar tungan över dem.

”With Niall.” svarar jag hest. Hon nickar och låter sin mörka hand glida över min rygg en gång.

”Okay, good.”

”No.” viskar jag och skakar åter igen på huvudet. Hon väntar på att jag ska fortsätta. ”She has been there in two days, three with today.”

”Why?” frågar Lena, hennes röst är aningen mörk. Det tyder på att hon egentligen är sårad över det jag gjort, men mitt välmående är viktigare för henne.

”Long story.”

”I want to hear.” Jag sliter blicken från soffan och förflyttar den lite uppåt, jag skymtar hennes ögon. Jag tar ett djupt andetag och biter de torra läpparna. Hon lägger benen i kors och ser eftertänksamt på mig. Min mun öppnas och jag låter en liten ström av ord ramla ut. Sen börjar jag berätta, jag berättar allt om Penelope. Lena sitter och lyssnar, och när jag kommer till den scenen där jag lutat mig fram mot Penelope faller en tår från hennes ögonvrå.

”Please don’t cry.” viskar jag och höjer min hand mot hennes kind. Motvilligt får jag torka bort den salta droppen från hennes hy. ”It wasn’t sex, it didn’t meant nothing.”

”You sure?”

”Why do you ask?” Hon nickar mot flaskorna Niall radat upp på bordet och disktrasan med vitt pulver i. Jag biter mig i läppen men tar upp hennes blick med mina ögon. ”I have you, and we have Opal.”

”Yeah, so why did you do it?”

“I was drunk.” Jag suckar. “And I followed her home, and it just happened.” Lena reser sig och bär upp glaset jag fått av Niall innan. Hon går in i badrummet, precis som han, och fyller upp det till bredden. Jag får tillbaka glaset och jag dricker upp det. Genast känns huvudet lite klarare.

”It’s just that, I don’t know if you do it again.” säger hon frånvarande. “I thought you had change.” Jag blickar neråt och min “I can’t change” tatuering glimmar mot mig. Jag drar ner klockan så att jag inte kan se den mer. Tänk att den texten skulle betyda så mycket för mig senare i livet.

Vi fortsätter att småprata lite. Tillslut har hon förlåtit mig. Jag mår dåligt eftersom hon redan fått utstå det här förut. Och alla gånger hade jag kommit med samma ursäkter ”I don’t know why”, ”I was drunk” eller ”She made me…” Alltid lika dåliga, men de gick alltid hem lika fort. Hon kände mig så väl. Egentligen gjorde jag ingenting med mening, det bara hände. Såsom om det skulle varit en instinkt för mig. Men det som gör mig mest ont nu, det är att jag ljuger henne rakt upp i ansiktet. Jag hade inte varit full, bara berusad på kärlek.

Jag rycker till när jag hör det första dunket i väggen. Opal verkar inte ha uppfattat det på grund av juicen hon precis spillt ut över sin tröja. Jag suckar och drar loss ett ark papper. ”Dunk” där var det igen. Jag lyssnar intensivt mot väggen in mot Harry innan jag fattar.

”Fuck.” mumlar jag. Opal ser storögt på mig.

”Fuck.” upprepar hon och jag ler ansvarstagande.

”No, I said flower.” rättar jag och hon nickar sakta. Tack och lov, hon köpte det. Jag hjälper henne ner från barstolen och ser mig om i rummet. Jag har inga nya kläder till henne, utan hon har samma kläder som i förrgår. Uppfodrande sätter jag mig på huk framför henne medan jag försöker komma på vad vi skulle kunna göra.

”Opal, do you want some shopping?”

“Shopping, like toys.”

“Yeah, and maybe some clothes.” lägger jag strategiskt till. Hon ler med hela ansiktet och hoppar in i famnen på mig. Jag tar det som ett ja. Försiktigt bär jag ut henne i hallen. En tanke slår mig och jag tar upp min telefon. Jag ber den att ringa upp min rumsgranne till vänster.

”Hey, wazzup’?”

”Nothing, but I has Opal-”

“Again?”

“Still.” rättar jag och kliar mig i nacken.

”We gonna do some shopping, and then I was up to take here to a theme park.”

“Sound great.”

“So I wonder if you, Eleanor and Tommie wanna follow!?”

“Erm... El, what do you think?” frågar han någon vid sidan av. Hon svarar glatt att det skulle kunna vara kul. ”We’re on.”

”Heard that.”

”Great, see you in the lobby in five.”

“Okay, bye.”

Jag lägger på och ser ner på Opal.

”Tommie will follow.” Opal gör leksamt tummen upp mot mig och jag ler brett. Det var alltid kul att kunna göra henne glad.

Jag säger åt Tommie att hålla ett extra öga på Opal. Han nickar lydigt och springer några steg framåt. Han tar hennes hand och jag känner hur Eleanors grepp om min hand hårdnar. Jag ser på henne och hon ler. Det var riktigt gulligt hur Tommie behandlade Opal. Till höger om mig går Niall. Han ser aningen orolig ut, men han ler i alla fall. Eleanor berättar hastigt om en barnbutik som finns lite längre upp på gatan. Hon hade varit väldigt snabb med att anmärka på fläcken som pryder Opals bröst. Jag och Niall nickar och jag skriker till Tommie att svänga. Han ser bak på mig med sina stora, gråa ögon. Det bruna håret läggs fel av vinden och hans hand kramar Opals. Han lyder och går in i butiken Eleanor pekat ut. När vi stiger in hör jag ett svagt ”wow” från min högersida. Och Niall har rätt, det är wow.

Hela butiken är vitmålad och längst med väggarna hänger färglada, små plagg. Allting verkar vara upphängt med centimeterprecision och alla kläder är… utsökta. Opal och Tommiehar stannat framför oss för att vänta. De verkar inte vara fullt lika förbluffade som vi äldre. Eleanor lutar sig fram mot Opal och frågar om hon ser något hon gillar. Opal krånglar sig ur Tommies grepp och tar istället tag i remmen på Eleanors handväska. Jag ler åt Tommies snopna min.

”Take it easy, she’ll be back soon.” säger jag till honom. Han fnyser och drar handen genom håret. Vi rör oss lite inåt i butiken. Minuterna passerar och vi försöker fördriva tiden så gott det går. Varken jag eller Niall är väll superförtjusta i kläder, speciellt inte barnkläder. Ska jag vara ärlig var jag intresserad av kläder, men det intresset försvann tillsammans med splittringen och när jag varje dag var tvungen att bära upp en kostym på kontoret. Det är några kvinnor som slänger längtansfulla blickar på oss, men jag skakar av mig dem och fortsätter bläddra bland kläderna.

Plötsligt blir allt väldigt rosa, vilket betyder att vi måste strosat in på flickavdelningen. Lite längre bort ser jag Eleanor som står utanför en provhytt. Hon kikar in lite ibland och verkar prata snällt med Opal där bakom. Vi går närmare och när vi bara står någon meter ifrån rusar Opal ut och mot Niall. Han sträcker ut armarna och bär upp henne i famnen. Hans mun bilder ett stort O och han killar henne lite i magen så att hon skrattar till.

”What a beautiful dress.” säger han charmigt. “On a stunning little girl.” Opal slår händerna för kinderna och sprattlar för att komma ner. Hela synen får mig att bli orolig. Opal verkade verkligen ta Niall som en… pappa.

En halvtimme senare står Niall och Eleanor med händerna fulla av kassar. Jag erbjuder mig att ta Eleanors och hon ger generöst över dem. Som tur är väger dem inte lika mycket som hennes skor hon brukar köpa. Opal strålar i sina nya kläder. Hon har alldeles själv valt ut en mörkblå tröja full med prästkragar och ett par coola jeans. Eleanor hade motvilligt gått med på det, jag vet att hon längtar efter en dotter. Och när man längtar efter en liten flicka vill man gärna sätta på andra flickor rosa. Jag ler åt stilen Opal hittat och knackar Niall lite lätt i sidan med armbågen. Han ler också och frågar om Eleanor kan fånga en taxi. Hon nickar och håller upp handen för att köra in en taxi. Otroligt nog stannar den trots trafiken och vi skuffar in påsar och barn.

”Amusement park, next.” skrattar Niall. 

 

Dagens kommentar: