”Haylee.” säger jag lättat.

”Mom?” andas hon chockat och släpper Johannes hand. Min teori hade varit rätt. Den blonda pojken vars ansikte jag sett i en hundradels sekund hade varit Johannes. Min dotters bästa vän som hade tillbringat, jag vet inte hur många timmar, hemma hos oss.

”I’ve been so worried.” jag har hennes axlar i ett stadigt grepp och skjuter ut henne från mig. ”Why did you do this?”

”I just wanted to see dad,”

Jag drar upp dörren till caféet. Det är nära tomt men framme vid kassan ser jag hennes purpurröda hår. Jag skyndar fram och ropar hennes namn. Snabbt vänder hon sig om och ler lite mot mig. Hon ska precis lämna fram sitt kort till kvinnan i kassan men jag stoppar henne. Det är inte rätt att hon ska betala. Jag lägger in ännu en beställning innan jag betalar med mitt eget kort. Lux tar emot sitt kaffe och drar sig bortåt dörren ut igen. Jag följer efter henne och springer upp jämsides. Vi går under tystnad. Färgerna i Central Park är överväldigande och suger upp sig i sitt gula burr. Efter kanske tio minuter stannar Lux upp och ser på mig. Hon drar ett djupt andetag och drar handen genom håret.

”Harry,” jag nickar och ser henne i ögonen. Hon slår bort blicken lite. ”I’ve a secret you really need to now.”

“Then it’s not a secret.”

“This is bigger than something you shouldn’t know.” Motar hon och ser sig om efter en bänk. Det står en tom bara tio meter bort och vi går gemensamt fram till den. Hon cirkulerar med blicken i parken och hennes flagnande fingrar klämmer muggen. Hon ser nervöst ut. Jag vet att det inte handlar om våldtäckten, det hade han förklarat på telefonen. Det var något som berörde mig och inte henne.

”I don’t really know how to put this.” Börjar hon sakta.

“Just say it, it’ll help.”

“Okay.”

“I’ll listen.” Hon tar ett djupt andetag och smakar på orden.

”Harry, you have a daughter-”

“Yes, I know.”

“Let me finish. You’ve a daughter who’s 16 years old.” Jag rynkar på pannan.

“Very funny, Lux.”

“Harry, you promised to listen.”

“I know, but only to the truth.”

“I telling you the truth.” Hon säger det med sådan säkerhet att jag blir osäker. Hon kan ju inte mena allvar någonstans. Det finns ingen chans att jag skulle gjort någon på smällen för 16år sedan. Det var ju då jag och Penelope var ihop… En fasansfull tanke slår mig.

”I don’t believe you.”

”You should.”

”No.” jag skakar på huvuet och Lux suckar. Hon ser upp i mina ögon och jag försöker studera vad hon egentligen vill säga mig. 

"You've already meet her. At your signing at Madame Tussaus she said it to you." Jag spärrar upp ögongen och skakar åter igen på huvudet. Frekvenserna av den scenen Lux just yttrat kommer för mina ögon. Flickan i långt, lockigt hår som stirrat rakt på mig och gripit tag i min handled. Jag som skrattat bort det och skickat över henne till Zayn. Pojken som lyft bort henne från oss. Jag kommer ihåg hennes ögon. Mattgröna och tårfyllda. Zayn  hade senare sagt vid bordet "She was crazy in the curly one." men nej, jag kan inte tro henne.

”Harry, do me a favor and call this number.” Hon räcker mig en liten lapp med ett nedklottrat nummer. Jag tar skakigt emot det. Jag försöker få ihop hela situationen. Det kan inte vara Penelope, men ingen annan i min lista stämmer överrens. Caroline kan det inte vara, så många gånger hade vi inte ihop det och hon var extremt noga med skydd. Taylor är inte att tala om, det skulle blivit en snackis. Vem av alla jag legat med är inte speciellt känd? Jag biter mig i läppen. Det finns ett svar på den frågan. Penelope.

Jag ser på klockan, den är strax över 22. Jag gäspar och inser att det är tisdag imorgon. Dags för skola igen. Det är nära inpå sjukt att både jag och Johannes fick ledigt i två veckor för en resa till USA. Jag drar på mig ett linne och trekvartsbyxor innan jag kryper ner i sängen. Mörkret vill äta upp mig, men mina tankar håller det utanför. Allting är så fridfullt. Huvudet upptas med minnen från tiden i USA tillsammans med Johannes. Hur vi anlänt och gemensamt öppnat dörrarna ut mot äventyret. Hur vi gått i Central Park under vår första kyss och hur jag träffat min pappa lite halvt. Pappa, juste. Jag hade inte slutfört uppdraget med att övertala och föra tillbaka honom. Han brydde sig bara om sin egen lilla bubbla och allt utanför den var oviktigt. Det finns inte en chans att han vet. Och så tänker jag på Lux, coola Lux som dykt upp från ingenstans och som blivit en av mina bästa vänner. Men hennes lögner präglade mig fortfarande. Hon kände min pappa personligen. Troligen var hon mer utav en dotter än jag är för honom. Just när tankarna är som djupast hör jag en signal från sidan av sängen. Min första tanke är att det är väckerklockan som dampar, men efter att jag försökt slå av alarmet några gånger inser jag att det ringer. Det står att numret är dolt, och mobilen frågar tyst om jag vill ta samtalet. Jag viskar ett kort ”yes” mot telefonen som vidarekopplar samtalet till mig.

”Hello?” mumlar jag mot luren. Någon på andra sidan luren tvekar.

”Hi.”

”Who is it?” Personen tvekar igen över min fråga.

”It’s me,”

”Me who?”

”It’s me, Harry Styles.”