49. The Sensible One
Detta har hänt:
Långsamt drar jag åt snaran lite, men inte så att den skaver. Min skinnbeklädda sko gör så att stolen vacklar till lite under mig. Jag återfår balansen och drar efter andan, för en sekund tvekar jag. Borde jag göra det? Stolen vacklar igen, och jag förstår att det hela är menat.
”I love you, I love you all so much.” mumlar jag tyst innan stolen välter och jag tappar fotfästet.
~
De tunna gardinerna in till sjukrummen är fördragna. Det tjuter från en maskin i närheten och den bekanta lukten av sjukhus förföljer mig. Det var så osäkert om han skulle klara sig, speciellt när hans unga kropp redan är trött efter alla andra droger. Enligt läkarna är hela han bara trött på att leva, kroppen orkar liksom inte med längre. Läkarna sa också att jag hittat honom i sista stund, några fler minuter och han skulle varit borta. Händelsen hade varit så stark, som ett uppvaknande. Var det bara en slump att jag hittat honom hängande från taket? Eller var det ödet som fört mig dit vid rätt tidpunkt? Sådana frågor kan nog ingen svara på, det bara händer.
Ett par snabba steg rusar genom korridoren. Jag vänder mig mot dem och ser de skräckslagna ögonen. Liams läppar formar vulgära ord, och jag kan inte känna igenom honom som person. Deras fans såg honom som den gulliga, söta pojken som alltid fanns där och var lugn bland dem andra. Även jag hade trott det, så jag är fullkomligt chockad över sättet han kommer rusande genom korridoren på. Kiley kommer tätt efter. Liam tar tag i mina axlar.
”What happened?” skriker han okontrollerat. Han ruskar om mig som en trasdocka och skriker på mig igen. Kiley tar i sin tur tag i hans axlar och drar honom bort från mig. Liam ser helt förstörd ut, jag kan inte förstå vad alla dessa känslor kommer ifrån. Liam is the sensible one, så hade dem sagt. Någonstans hade de haft rätt, men som ett fan hade man inte tänkt på det på detta sätt. Jag sväljer och försöker komma på ett kontrollerat svar, men orden ramlar bara sönder inuti mig.
”I do-don’t know.” mumlar jag och för fingrarna mot hårfästet. Ingenting hör ihop. Harry kan ligga och dö just nu, han kanske redan är död. Jag vet inte vad jag ska göra, allting hade bara skett så snabbt. Han hade hängt där, blå i ansiktet och med ögonen slutna. Världen hade känts så tom och hjälplös. I ren panik hade jag hämtat en kökskniv och skärt av repet, sen hade allt hänt i en dimma.
Kiley ser trots omständigheterna lugn ut och han kramar Liam bakifrån, och viskar att allt kommer bli okej. De två passar verkligen ihop, Kileys sköra röst lugnar Liam som ser upp på mig.
”Sorry, Ms. Evans. I’m just so scared right now.” Jag lägger en hand på hans axel.
”I know you are.” viskar jag. "And call me Penny."
“Louis is on his way.” meddelar Kiley och försöker bryta isen lite.
Han har rätt, för tre minuter senare kommer Louis och Eleanor springande genom korridoren. Vi tar emot dem. Louis berättar att han har eftersänt Lou och hennes familj också. Jag nickar, jag känner inte dem så bra än. Men Lou är väldigt tillmötesgående och vi hade kommit bra överrens. Vi sätter oss allihop i väntrummet för att invänta en doktor som ska lämna en nyhet. I Louis ögon brinner en frustration utom denna värld, han ser så otroligt hjälplös ut och skinnet spänns hårdare om käkbenen.
Paketet jag har innanför rocken trycker mot mina revben och jag tar fram det. Jag hade sett det mitt i kaoset och ryckt det med mig. Det ser ut som en stor hög med brev, så jag knyter upp det tunna snöret som håller ihop allt. Det är tolv handskrivna brev, alla markerade med ett namn. Långsamt drar jag fram det första, men sorterar bort det. Jag knackar på Louis axel och ger honom det andra brevet. Han rynkar på pannan men öppnar det. Liam får sitt brev och sen längst ner hittar jag ett med mitt namn skrivet. Jag kastar en snabb blick på de andra, Louis sitter med tårarna rinnande nedför kinderna. Eleanor håller om honom och försöker lugna hans häftiga vibbrationer. Liam sitter bara och skakar på huvudet. Deras reaktioner får mig att bli skrämd över innehållet i brevet. Vad har han hittat på nu?
”Penelope, om jag inte skulle gråta som ett barn just nu skulle detta förmodligen bli bättre. Det här brevet är det sista jag skriver, så jag hoppas verkligen du kommer läsa det. Än har jag ingen anledning till varför jag lämnade dig, och jag kommer kanske aldrig ha någon. Men jag är en patetisk människa, jag vet att du tycker det. Lova att se till Haylee, se till att hon når alla sina drömmar. Jag älskar dig så mycket, och jag kommer sakna vår tid tillsammans. Trots det är jag glad att vi fick det här halvåret någorlunda nära varandra, du har fått mig att inse vad äkta kärlek är. Det är den kärlek du ger din familj, och jag har två. Men mina minnen kommer följa med mig. Kommer du minnas mig? Kommer du minnas mig för det vackra, eller det fula? Alla gånger jag svikit dig, men till sist kommit tillbaka. Nu sviker jag dig igen, förlåt mig. Du är så vacker, och jag kommer sakna dig.”
Orden är så flitigt ditskrivna. Det mörkblå bläcket har flutit ut lite på sina ställen och lämnar märken om att Harry faktiskt gråtit när han skrivit breven. Men han ligger troligen utom alla räckhåll nu. Död för mig, och resten av världen. Varje ord får mig att må dåligt, men ändå fyllas av en bekräftelse om hur mycket han älskat mig. Kanske börjar jag vagt förstå det han varit medveten om hela tiden; kanske är vi gjorda för varandra!?
LÅT HAN LEVA SNÄLLA. JAG BER DIG
Omg, snälla låt Harry leva!!!!! :(((
Gach! tror jag dör lite smått här 0.0
HERREGUD JAG AVGUDAR DIG OÄNDLIGT OCH ÄVEN OM JAG HAR HUR MYCKET MATTE SOM HELST ATT GÖRA SÅ SITTER JAG HÄR OCH LÄSER DIN FANFIC, MEN DEN ÄR SÅ HIMLA BRA ATT DET INTE GÅR ATT GÖRA ANNAT. FYFAN VAD JAG ÄLSKAR DIG, HUR DU SKRIVER, HANDLINGEN OCH ALLT. HELT OCH HÅLLET PERFEKT OCH FÖRLÅT FÖR ATT JAG SKRIVER I CAPS. HELT OTROLIGT BRA, OCH SOM DE ANDRA HOPPAS JAG VERKLIGEN PÅ ATT HARRY ÖVERLEVER. GRYM TWIST!
Jag gråter. Nöjd nu? You don't dare to let him die.
HAN FÅR INTE VARA DÖD OKEJ!
PENNY OCH HARRY SKA GIFTA SIG OCH LEVA LYCKLIGA RESTEN AV SINA LIV JUUUU!
ASHJKAOBGSHA! DU. ÄR. SÅ. HIMLA. FANTASTISK! Satt och läste de två senaste kapitlen nyss, och ermergeeerdh, - jag gråter!? HARRY FÅR INTE DÖÖÖÖ! :''c
Du är så himla grym på att skriva, och jag är helt beroende av novellen, går och läser om den jätteofta! Inatt drömde jag till och med att jag läste novellen... Haha xD Men shit, jag hoppas verkligen att Harry fortfarande lever! Han & Penny är ju meant to be! D: xx
HAN FÅR INTE DÖ. srsly. jag gråter. you happy?
åhåhåhåhåhåhåhåh
HAN FÅR INTE DÖ, OKEJ? HAN SKA VAKNA UPP LEVA LIVET OCH FÅ DEN HJÄLP HAN BEHÖVER. ANNARS KOMMER JAG BÖRJA GRÅTA. SERIÖST JAG ANDAS INTE NÄR JAG LÄSER DINA INLÄGG NU FÖR TIDEN FÖR ATT DET ÄR SÅ SPÄNNANDE!!!!
Meeer nuu!
ASSÅ CIM DU KAN INTE GÖRA SÅHÄR MOT MIG!! JAG KOMMER FÖR FASEN BLI MENTALT INSTABIL!! JAG HAR HUR MYCKET PLUGG SOM HELST MEN NU KOMMER JAG BARA KUNNA TÄNKA PÅ HUR DET SKA GÅ (I OCH FÖR SIG SÅ ÄR DET EN VÄLDIGT STOR FÖRBÄTTRING MEN I ALLA FALL!!) NU ÄR DET SÅHÄR ATT DU MÅSTE LÄGGA UPP ETT NYTT KAPITEL PRONTO! JAG MÄSTE FÅ VETA OM HAN KLARAR SIG ELLER INTE! SNÄLLA? ;D
Omg gråter floder.... Snälla låt han leva!
ANDAS, GRÅTER ÄNNU EN GÅNG SJUKT BRA D':
Herregud vad jag gråter! Sjukt fint skrivet :)
Asså så jävla bra! Jag hade missat det förra kapitlet, förlåt! Och nu har jag läst båda kapitlerna! Asså jag har gråtit mig igenom båda seriöst! SÅ BRA! Men snälla han får inte dö, jag ber dig! Eller så får han dö och dom andra får lära sig leva utan honom typ, jag menar det skulle bli en bra story om han dog, men så sjukt sorligt! Men Asså det är ju så typiskt om han överlever.. Men det var bara min åsikt! Älskar din fanfic btw vet inte hur många gånger jag sagt det.. Hehe.. Puss! :)x
JAG GRÅTER SOM ETT LITET BARN!!!! jag har haft så mycket nu så jag läste ine förra kapitlet förrän nu och alltså seriöst. Tårarna slutar aldrig rinna.. BLI FÖRFATTARE KVINNA, seriöst! omg :'( harry får inte dö... :'(
I'm crying now .. Så bra !
Jag vill bomba dig med komentarer bara så att jag ska få läsa fortsättningen!!!! :( Han får inte DÖÖÖÖ!!!!! :'(
VARFÖR FÅR DU MIG ATT NÄSTAN BÖRJA GRÅTA I SKOLAN?!?! Jättebra iaf...
HAARRY FÅR INTE DÖ!!! Han måste få leva!!
Meeera!! Asbra :D:D
Herregud så bra, jag tror jag smäller av, snälla bli författare!!
Åhhhåhåhå, du var tvungen att dra ut på svaret visst var du? ;)
Thihi, this is to good! Gaah! :)
OHMYGAWSH du ger mig en hjärtattack kvinna! Lever han.. lever han inte.. lever han.. lever han inte.. I GOT TO KNOOOOOW!
Harry måste överleva, han bara måste! Han kan inte dö, då dör fanficen! Men jättebra som vanligt :')
Meeer!
Åh, tack gode gud att Penny hittade honom. Dock inte så bra att man inte vet ännu ifall kommer överleva... Men hoppet finns fortfarande kvar!
Sjukt bra skrivet, och väldigt spännande!!