Detta har hänt:

Nej, nej, nej. Detta kan inte hända. Det finns inte i min värld. Är det mina drömmar, en tom ballong någon släppt ur luften ur eller en stjärna som sprängts av överhettning. Jag är inte med i One Direction längre, det går väll inte? Ska de döpa om sig till Another Direction, eller Two Directions eller One Direction Minus Niall eller något? Jag förstår inte, det här går väll inte? Kan man avskeda någon från hans egna band? Hallå, kan någon hjälpa mig!

”Okay, showtime in 5 minutes!” Den ansiktslösa rösten skriker i högtalarna. Jag ser mot dörren, men ingen står där. Vi sitter alla fem, jag menar fyra, i ett förgemak och tar som en tyst minut. Det känns så konstigt att säga fyra; de fyra medlemmarna i One Direction. Det klingar inte fint, det låter hårt och platt. Jag är inte säker på vad de andra tycker, men jag saknar Niall. Det finns ingen energi längre, ingen vill vara med. Jag gnider mina händer över låren och hoppar lätt med fötterna. Mina mjuka sulor orsakar inget ljud, så de andra killarna verkar inte märka det. Sekunderna blir minuter, och det ropas snart att vi har två minuter på oss att stå bakom scen och köra järnet.

Den första som reser sig är Zayn. Han tar ett djupt andetag innan han hurtigt försöker få upp oss på fötter. Louis reser sig också, motvilligt men han följer med. Liam gör samma sak, men jag sitter kvar. Mina händer fortsätter gnida mina lår och jag biter mig i läppen och ser ner på deras fötter.

”I’m not doing this.” muttrar jag och rynkar pannan. Zayn, Louis och Liam stannar upp i dörröppningen och ser på mig.

”What did you say?” frågar Zayn och ser allvarligt på mig.

”I’m not going to do this.” säger jag igen och ser nu upp på dem. Louis och Liam ser lite oroliga ut, men Zayn står kvar med hård blick. ”I can’t let Niall down.”

”You don’t letting him down, he’s out.” säger Zayn och lägger armarna i kors på bröstet. Jag höjer ögonbrynen mot honom och öppnar munnen lite för att försöka forma orden. Det har börjat sjuda inom mig, vad fan håller han på med?

”So you mean this is it?” frågar jag kallt. “That we just gonna sit here and do nothing. We went into this togheter, and we’ll quite this togheter.” Jag reser min vänsta arm och pekar på en av tatueringarna på min underarm, Won’t Stop ‘til We Surrender. Den textraden beskriver just nu hela bandets historia och framtid. Allt bara stämmer.

”I’m with Harry on this one, actually.” säger plötsligt Liam och tar ett steg emot mig. Han ger mig en lång blick och sluter sedan upp tätt intill mig, jag kan känna den dyra doften av Dolce&Gabbana. Den doften har Liam använt hur länge som helst, och nyligen läste jag att den ansågs som en gayparfym. Men han luktar gott, så jag ska inte säga något. Men eftersom parfymdofter är min talang så har jag koll på vad han gillar. ”We couldn’t have maked it without him in the first place.”

”Niall have really helped me through this, he’s always there for you. We don’t appreciate him enough.” säger jag tyst.

“Yeah, same here! Niall have always known I’m gay; I didn’t need to hide it. He already knew it, without asking.” lägger Liam till. Till och med Louis nickar lite.

“When I, Eleanor, Tommie, Niall and Opal went out he was an angel. He giggled and makes her laugh. She really loves him, and he’s genuine fun and nice to be around. He’s maybe carefree, but he really cares about everyone he loving. I think we take him for granted, but we shouldn’t. We haven’t even noticed the chance he had been through the last couple of weeks, he don’t want us to pay attention to it.” säger Louis och spänner sedan ögonen i Zayn. Zayn ser ut att ha mjuknat lite, och han ler lite med mungipan.

”What do you want us to do, Harry?”

~

“We’re not going to step up on that stage!” skriker jag i ansiktet på killen från vårt team. Han har väderbitet ansikte och plutande underläpp, ser ut som vilken maffiaboss som helst. Han slår till mig på armen och skriker tillbaka, vi är mitt uppe i ett bråk.

”Mr. Styles, you and your friends are gonna step on that stage and rock it!” skriker han tillbaka och ser argt på mig. Jag skakar på huvudet och drar Liam intill mig.

“We’ll never do it!” kontrar jag. ”Not without Niall.”

“Mr. Styles, do I need to remind you that Mr. Horan is fired. He’s worthless!”

“Don’t you dare to call him worthless!” väser Louis och sluter upp bredvid mig, Liam och Zayn. Vi andra nickar. ”You’re the worthless here! You can’t imagine how much we’ve always hated you!”

“If you kick Niall, you kick us!” säger Zayn mordiskt.

“You fucking bastards!” spottar Liam.

“We’re  not going to enter that stage, and you can’t make us to!” säger jag bestämt och biter sedan ihop tänderna. Klockan på väggen visar att vi borde stått på scen för tio minuter sen. Detta är ett stort svek mot våra fans, men just nu kan vi inte göra något. I längden kommer detta vara det bästa.